Lite mer stadstecknande från Riga, från en promenad i stadskärnans norra delar.

Vid samma vandring då vi observerade den ortodoxa Alexander Nevsky-kyrkan (se föregånde inlägg ”From Riga with Love 1”) passerade vi en övergång och i änden av tvärgatan skymtades ännu ett bevis på Rigas sköna samling av kontraster. Det rörde sig om St: Gertruds kyrka (lutheransk). Trots att den ligger bara ett par kvarter ifrån Alexander Nevsky-kyrkan kunde skillnaden nästan inte vara större.

Gertruds höga, smala siluett i röd tegel och ärgad koppar ger en siluett som påminner lite om t.ex. Klarakyrkan i Stockholm, en stil som har mitt gillande, och jag ville rita den direkt. Några foton togs för att komplettera det snabba intrycket på plats och vid hemresan började jag lägga upp de första markeringarna i skissblocket, direkt-i-bläck med min nya Fude-penna.

Det var den hittills mest utsmyckade byggnad jag försökt mig på att teckna, och här skulle det gå snabbt och utan skiss, stödlinjer eller linjal. Men de första farhågorna gick snart över och det hela flöt på, med darriga linjer men ändå. Papperet tog slut i överkant men jag fortsatte bara upp på föregående blads baksida: det kändes för dumt att utelämna tornets toppspira, som är en så utmärkande del av hela byggnadens siluett.

Åter visade sig Fude-pennans förvisso utmanande men otvivelaktiga kvaliteter, och hela motivet kunde ritas med en enda penna som kunde åstadkomma olika linjebredder. Fantastiskt praktiskt. Jag försökte tillämpa rådet att inte fastna på detaljernas pill utan försöka fånga intrycket av detaljer, ornament och annat smått, något som inte kommer naturligt för mig men som börjar kännas allt mindre obekvämt med varje övning.

Som tidigare lade jag på lite snabba lavering för den fulla ink-&-wash-upplevelse som jag försöker få till.

Det är en hel del nytt som läggs på för varje sådan här bild, och man missar förstås saker i försöken. Fude-pennan ger tillfälle till variationer i linjevikt, men för full effekt och utnyttjandet av möjligheten att stärka bildens känsla av volym måste man då också tänka på ljusriktningen för att konsekvent lägga tunna och tjocka linjer på rätt plats. Det är också något som är extra viktigt för hatching och crosshatching – riktningen av linjerna bör ansluta till ljusriktningen. Nå – det blir i alla fall lite bättre för varje bild.