Tehå.
Jag är medveten om att den vanlige Jehovas vittne inte likt en Kristen-Vetenskap-medlem ber istället för att ta emot någon som helst medicinsk hjälp. MEN deras religiösa tro kommer i alla fall, och på ett mycket påtagligt sätt, i vägen för medicinsk behandling, baserat på deras obskyra bibeltolkning. I den rationella, verklighetsbaserade världen är att vägra blodtransfusion att vägra ta emot medicinsk hjälp och behandling som bevisligen hjälper och räddar liv. Jehovas vittnen vägrar denna behandling av Religiösa, inte pragmatiska skäl. Har de ens en gnutta integritet måste de stå för konsekvenserna av sin religions bud, och inte försöka blanda bort korten.
Den distinktion och begreppsapparat som du brukar här visar också på vissa svårigheter att hantera orsak-och-verkan, som annars torde stå klar för förnuftiga människor.
Som det här med att hantera skador utan blodtransfusion. Anledningen till militärsjukhus får utbildning i det, vilket för övrigt är en bra sak, är inte att det är bättre eller innebär någon fördel. Det är för att de måste träna sig i att hantera en BRIST på blod. De måste lära sig att hantera en situation när de inte har rätt mängd av rätt typ, för att ett dussin snubbar kommer in med blodet sprutande ur stridsskador och blodet Tar Slut. En snabb fråga till vilken militär sjukvårdare som helst skulle visa på detta, om man nu var intresserad av fakta.
Och ifråga om att Jehovas vittnen inte ersätter sjukvård med bön tror jag mig inte ha skrivit att Jehovas tillämpar samma höggradigt imbecilla och omoraliska syn som t.ex. Kristen Vetenskap. Jag är specifik i texten om vari Jehovas Vittnens speciella trosbaserade lallande består i. Däremot står de i samma stycke – vilket är för att skillnaden mellan de två är en gradskillnad, inte en essentiell sådan. Varken Kristen-Vetenskaparna eller Jehova har mer att anföra för sitt åsidosättande av vetenskapliga och medicinska realiteter än en på kristen tro baserad vidskepelse. Därvid är de samma andas barn.

GillaGilla

TH.
Jag är väl medveten om sjukvårdsskandaler av alla möjliga slag. Jag tryckte på USA som ett uselt exempel för att de bland västländer har en statistik av överanvändning just vad det gäller blodtranfusioner. Det borde DU veta, du som oroar dig på oklar basis. Se t.ex. http://www.sciencedaily.com/releases/2008/01/080103134411.htm. (Och gör mig för allt i världen tjänsten att läsa hela artikeln om du klickar på den, så jag slipper berätta hur föraktansvärd den är som bara skummar igenom forskningsresultat).
Vad jag däremot också vill hålla kvar i medvetandet är hur vissa människor väljer att ta upp det som råkat fastna på deras näthinna för att det berör deras personliga lilla favoritstolleri. Därvid skiljer sig för övrigt inte religiösa människor från New Age-stollar eller rabiata misogyner, rasister eller andra med en sluten och distinkt icke-rationell basis för fundementala världsuppfattningar.
Du ser, det finns hårda, citerade, peer-review-data för en verklig tour i alla de nackdelar som blodtransfusioner skulle kunna ha. Det är lustigt att du inte tar upp dem utan mest förlitar dig på citat, hörsägen och källor av lägre ursprung. Se de här, tillgängliga via National Institute of Health, som visar att blodtransfusioner ökar risker och komplikationer efter hjärtkirurgi (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18182754) respektive kärlkransoperationer (http://journals.lww.com/ccmjournal/Abstract/2006/06000/Morbidity_and_mortality_risk_associated_with_red.4.aspx). Även jag som inte är läkare kan fatta att man oroar sig för att blodtransfusioner skulle öka komplikationsgraden när man opererar på HJÄRTAT. Men du ser, frågan som dyker upp när man granskar sådana data är inte huruvida blodtransfusioner är en synd eller borde bannlysas som metod. Utan varför sjukvårdssystemet är utformat på ett sådant sätt att fel behandling ges. Eller kan det bero på att när man väl börjat läsa hårda data måste man fortsätta, och ta del av säg den HÄR lilla studien, som visar hur det står till med de som faktiskt vägrar blodtransfusioner (http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1046/j.1537-2995.2002.00123.x/abstract;jsessionid=5D418F333C7B8AF15C3CD48203F43253.d03t04?userIsAuthenticated=false&deniedAccessCustomisedMessage=). Det finns intressanta samband där. När tillståndet inte var så kritiskt kan man se att mortaliteten är låg av att vägra blod. Men när blodbrist är tja, själva huvudproblemet är det ganska hårda bananer på att vägra åtgärda just det som är felet. Logik. It’s a bitch, som man säger.

Oaktat dessa allvarliga implikationer, och de läxor som bättre kvalificerade personer möjligen kan vaska fram ur dem, så kan du hur många rapporter och studier från de senaste 30 åren du än googlar fram inte få det till att annat än en marginell del av expertisen anser att blodtransfusioner eller blodbehandling generellt borde avskaffas som behandling. Ett enda samtal till närmaste större sjukhus räcker för att bekräfta detta. Det står också fullständigt klart att flera av de citat du själv tar upp. De läkare som jobbar med att minska behovet av blodtransfusioner har i de flesta fall goda skäl, och de är närmast undantagslöst också på det klara med att blodtransfusioner räddar liv och är oumbärliga som metod i många fall. Men inte alla fall. De kan hålla två tankar i huvudet samtidigt, och kan därmed också ta in vad som är självklart för de flesta rationellt tänkande personer, nämligen att denna livsviktiga form av behandling är en känslig sak, att det finns gott om sätt att klanta till det, och att folk får plikta för livet när rutiner fallerar, system slarvar och korruption och misskötsel får råda. Och att det som allt annat, bör användas med urskiljning.
Doh, för att citera Homer Simpson.
Det här är resonemang baserade på distinktioner och som jag, som patient och tänkande människa, kan dela. Vad jag och de flesta läkare INTE delar är en på voodo baserad idé om att blodtranfusioner är olämpliga i sig, på grund av en andes bud. Vi tror nämligen på att använda hjärnan och det mänskliga omdömet. Jehovas vittnen gör INTE det. De anser att ingen skall genomföra blodtransfusioner någonsin, under några förhållanden, och att det är en svår Synd att göra så om än för att rädda sitt liv. De har absolut visshet. En absolut övertygelse i denna väldigt specifika fråga. Och basen är, återigen, smörja från en järnåldersbok. En som inte anser det vara en svår synd att låt oss se…låta utföra operationer utan rent vatten. Eller descinficering. Eller brist på säg mödravård. Inklusive tillgång på blod för övrigt. Vet du egentligen hur många som dör varje år på grund av dessa små brister i sjukvården? Varför finner inte Jehovas att JHWHW har något lika betydande att säga om det?
Detta är imbecillitet förädlad till en (o)skön konstform.

Min förhoppning om att du skall kunna ta till dig nyanserna i något av ovanstående är dock låga TH, tämligen låga. Det har tydligt framgått av ditt sätt att argumentera selektivt och inte låtsas om de poänger du inte har ett formulaiskt svar på.
Som ditt fullständigt ohederliga sätt att förvränga följande

”Tror du för en sekund att det är jehovas vittnens teologi eller argument baserad på dess grundvalar som medfört att man försöker strama upp bruket och rutinerna vid blodbehandling [?]”

Det får du till att jag ”betvivlar att Jehovas vittnens ställningstagande i blodfrågan har haft någon inverkan vid ”bruket och rutinerna vid blodbehandling” i sjukvården””
Goddag yxskaft? Är svenska inte ditt modersmål Tehå? Eller kan du inte se den TOTALA ÅTSKILLNADEN mellan dessa två uttalanden? Annars hoppas jag att det kändes bra därinne i din skalle när du läste i syne. För vad jag säger är något helt annat än vad du ägnar ditt meddelande åt, som därmed förvandlas till ett jättelikt slag i luften. Jag betvivlar inte en sekund, vilket utrryckligen står i min kommentar, att Jehovas vittnens ställningstagande har haft effekt. Speciellt inte i USA, med sin speciellt sinnesjuka och ineffektiva form av ansvarsutkrävande för vården. Där har verkligen en energisk och ettrig grupp som Jehovas chansen att göra en insats för andra än sig själva. Men ingen gång baseras de eventuella förbättringar som kan bli följden på Jehovas TEOLOGI. Utan man måste ange, just det, rationella skäl, observerbara kriterier. Och sålunda leder det INTE till ett fullständigt avskaffande av blodtransusioner som metod på de allmänna sjukhus som antar en mer återhållsam blodpolicy. Capice? Att Jehovas på grund av sin fixering Råkar snubbla över något som vid närmare påseende har vidare implikationer även för den som inte rökt den gudomliga jointen säger således mycket litet om riktigheten i deras världsuppfattning.
Som sagt, även en blind höna kan finna korn. Jag diskuterade med ett Jehovas Vittne för inte alltför länge sedan, och hon ska vi se…förnekade evolutionen. Och i princip all geologi. Och nej, det kommer mera…astronomi, fysik, organisk och oorganisk kemi, radiografi, arkeologi, historia och förstås all biologi, som ju vilar på¨evolutionära principer. Men hon kan ha haft rätt om något, kanske om att man inte bör utföra blodtransfusioner med säg, HIV-smittat på blod på 80-talet. Grattis.
Religion är en struktur, dessutom en som bygger på något vars existens inte kan påvisas. Det är därför en opassande mottagare för känslor som besvikelse, vilka bör förbehållas folk, verkliga människor av kött och blod som vi vet existerar. Så nej, jag är inte besviken på religionen. Det är en oxymoron.
Däremot ger människor ibland anledning till besvikelse när de just kopplar ur hjärnan selektivt för att skydda sin snuttefilt till fixa idé. Men det är främst folk som man förväntar sig mer av. Jag förväntar mig inte mycket av Jehovas vittnen och deras apologeter. Liksom av Hare Krishna, eller rabiata ortodoxa kristna, eller strikt korantuggande muslimer. Samtliga vilka jag studerat, diskuterat med och medger alla har sina speciella små gyllene glimtar av klarhet mitt i den i övrigt hallucinogena världsbilden. De kan svårligen göra mig besviken, utan faller fastmera in i ett förutsägbart mönster. I själva verket är jag road, på ett positivt sätt, av t.ex. Jehovas kristologi. De verkar inte göra det krassa misstaget att påstå att Kristus och Gud är en och samma och avfärdar den höggradigt nonsensbetonade treenighetsläran. Det är bra, ett fall framåt.

GillaGilla

Moahahaha! Nu börjar du försöka ta till sandlådetricksen Tehå 😀
Jag läste bibeln, vuxenversion, i sin helhet första gången när jag var 8. Sedan dess har jag läst den otaliga gånger. På spanska, svenska och engelska. Jag läser bibelns ständigt, och faktiskt extra noga just nu, eftersom jag gör research till en bok. Så jag står på rätt säker, och dessutom ständigt förbättrad, mark. Speciellt vad gäller ”förståelsen” eftersom jag bedrivit och bedriver gaaanska omfattande studier i historia och idéhistoria på universitetsnivå, med inriktning på antiken och förmodern tid.
Jag har ett tips till dig Tehå. Om du börjar låta dryg och försöker dig på att mästra folk så välj inte att märka på ord – då riskerar du att framstå som en anal vittigpetter. Jag är väl bekant med Tetragrammaton, dess böjning, uttal och transkribering. Men jag är på min blogg här, och tillråga på allt på ett kommentatorsfält. Det är en semiprivat arena, där man kan uttrycka sig mer informellt – vilket jag gör, enligt mitt skön, så länge det inte hindrar förståelsen. Vilket det inte verkar ha gjort här. Så du får svälja att jag kallar Jehovas vittnen för ”Jehovas”, ett helt normalt sätt att förkorta ett sammansatt uttryck. Lägg märke till att jag blandar språk, blandar talspråk och ett mer exakt tilltal och leker med interpunktion och syntax också. Så gör någon som skriver ledigt och avslappnat och litar på att mottagaren kan ta till sig meddelandet.
Kom också ihåg att för många är namnet JHWH, ”den som är” inte heligt på något sätt – i själva verket en tämligen trist benämning på den föregivet ende Guden, endast slaget av arabiskans Allah ifråga om intetsägande träighet.
En sak skall du ha klart för dig. Det finns få saker som är så ägnade att inge en person vämjelse för bibeln, speciellt gamla testamentet, som ett noggrannt och av historisk källkritik tryfferat studium av densamma. Jag kan intyga att detsamma gäller andra magiska böcker som Koranen och Bhagavad-gita.
Ifråga om inducerade aborter (de flesta aborter är ju spontana aborter) skall jag låtsats om att jag inte inser den patriarkala och reaktionära kvinnosyn som vidlåder ditt motstånd mot densamma, och att du perverterat bruket av ordet ”livsfara” med noll hänsyn till de ca 70 000 kvinnor som dör varje år för att de saknar tillgång till säkra aborter. Eftersom jag, som kommer från ett helt annat håll, också ser med obehag på ingreppet och inte är neutral inför det. Aborter är en beklaglig sak. Men oavsett mitt obehag är kvinnans självbestämmanderätt primärt och jag ser inte att lösningen på det behov som aborter svarar på är att frånta kvinnor överherreskapet över sin kropp och allt som hör till den. Icke heller betraktar jag en blastocyst som en likvärdig och autonom existens vilken har samma skyddsintresse som kvinnan. Vilka förtjänar att beredas den bästa vård och hindersfri tillgång till de mest avancerade metoder för att utföra ingreppet när hon väl tagit sitt beslut. Men även med detta kan man dra slutsatsen att inducerade, speciellt sena inducerade aborter är något som borde bringas ner till ett minimum. Detta måste dock med brukande av rationella instrument som tar tillvara så många skyddsintressen som möjligt. Inget skulle göra ett större avtryck på statistiken än att män tog mer ansvar för sin egen fortplantningsförmåga, använde kondom rutinmässigt och att båda könen bibringades seriös och i undervisningen väl integrerad sexualutbildning. Att avmystifiera sexualiteten och dess konsekvenser ifråga om barnalstring och överallt och lättillgängligt bereda tillgång till preventivmedel, helst offentligt bekostade, och dagen-efter-instrument är något jag starkt förespråkar.
Men jag inser att detta inte tillfredsställer den religiöst anstuckne på absoluta påbud och tankar om synd, själar som magiskt upstår vid något fiktivt befruktningsögonblick eller liknande villfarelser.

GillaGilla