Några dagar i Riga med en kär vän gav tillfälle till lite mer arkitekturritande.

Riga, en stad med medeltida anor och med en historisk stadskärna som restaurerats för att kompensera för årtionden av destruktion och vanvård från såväl nazister som sovjetunionen, har länge varit på min att-se-lista. Med sin rika och dramatiska historia, där staden länge var den största runt Östersjön och det ledande handelscentret i regionen såväl som fäste för den historiskt anmärkningsvärda Tyska Ordensstaten, har Riga också sett mycket av tragik och övergrepp, både i egen regi och från sina totalitära grannar, men också hedersamma exempel på kamp och av fina och inspirerande ögonblick. Allt det har gjort sitt avtryck, och finns där att bese, och lever också kvar i folks sinnen.

Riga är en vacker stad, som både känns vagt bekant och besläktad med vad man som svensk är van vid, men också har många udda och omväxlande drag. Dess arkitektur har influenser från många olika håll och epoker: där finns det moderna, ja postmodernt glansiga jämsides med hus med senmedeltida anor.

Där finns kyrkor från såväl katolsk, protestantisk, och ortodox tradition, stalinistiskt prål såväl som brutalismanstuckna byggen, där finns barocka influenser och nyklassicism, art deco -och noveau…

Under vistelsen tog man en del bilder, och dessa fick ligga till grund för en serie snabba teckningar utan underliggande skiss som jag pressade fram, medan minnet av den verkliga åsynen av motiven fortfarande var färskt. Sista dagen drog jag fram det medhavda skissblocket och började kludda lite med min nya Fude reservoarpenna m böjd spets (se ”Fude Pen First – Jujutsu Kaisen”) med vilken jag satt mig före att fortsätta träningen av teckning direkt-i-bläck med stadsmotiv (se ”En plein air-bagatell 2”).

Först ut var St:Alexander Nevsky-kyrkan, en liten ortodox kyrka vi passerade på väg till KGBs gamla högkvarter i Riga.

Kontrasten är frapperande – den lilla kyrkan med sin rotunda och kupol är som en gullig citron som lyser upp de annars lite stadsgråa kringliggande kvarteren.

Fude-pennans förmåga att avge såväl tjocka som tunna linjer blev snabbt ett välkommet tillägg, även om det är tämligen skralt med precision och kontroll av de olika detaljerna. Teckningen blev som den blev – tämligen skev och vind ifråga om de ”raka” strecken, och med ganska förfärliga brister i de runda elementens perspektiv. Men vafan. Det var i alla fall inte värre än om man gjort det med penna som man var van vid, så
olikt mitt forna jag la jag sedan ändå på några lager av laveringar för att trots allt få den till den ink & wash-bild som det hela skulle mynna ut i.

Inscanningen gav som vanligt, som fallet är med akvareller, upphov till en del suckar och tandagnisslan. Antingen plattades och suddades färgerna ut av ljuset eller det blev för murrigt och med vecken från vattenmättnaden i papperet som tydliga gråa skuggningar. Jag kämpade inte för länge utan valde en mer färgäkta variant. Den första i en rad av ink & wash från Riga, till vilken kommer att läggas fler som förhoppningsvis blir bättre med tiden.