En utsmyckad historisk byggnad i snabb ink & wash-stil

Den sista av de snabba stadsskisserna som kom till under sommarens resa med en vän till Riga (se föregående inlägg ”From Riga with Love 1” och ”(…) with Love 2”) avbildade ett inte särskilt originellt, men inte desto mindre utmanande motiv: det för Riga mycket karaktäristiska Svarthuvudbrödernas Hus vid stadens rådhustorg.

Svarthuvudbröderna (Bruderschaft der Schwarzhäupter) uppkom av att staden Riga såsom vi känner den var ett kolonialt projekt alltsedan före 1200-talets början, grundad av tyska kolonister, köpmän och ordensriddare som föresvävande en utbredning av den kristna tron i vad som dittills var hedniska områden ockuperade de baltiska länderna (”de baltiska korstågen”). Det här var ett våldsamt projekt, och alla som verkade i området måste vara beredda att gripa till vapen mot de inte särdeles förtjusta infödda balterna.

Parallellt med utvecklingen i både outremer, det katolskt ockuperade Palestina och krigstågen på den Iberiska halvön, och överhuvudtaget längs kristenhetens randområden bildades olika organisationer för militärt beskydd. Svarthuvudbröderna var en – i grunden en lokal milis, sponsrad och delvis bemannad av lokala handelsmän och skeppare, som ställde upp till staden Rigas och sedan också andra städers, bl.a. Talinns försvar. I tidens anda antog de symboler och drag från religiösa samfund och brödraskap – bland annat skyddshelgonet St:Mauritius, ett afrikanskt militärt helgon.

Denne avbildades med sitt mörka huvud på brödraskapets antagna vapensköld -och voilá, se Svarthuvudbröderna. Senare varianter som den till höger överdrev de exotiska dragen, men namnet och symbolen var klatschig, och förblev.

Det gjorde bröderna speciella att de var en blandning av gille, yrkesförening, försvars – och religiöst brödraskap. De förblev en tydlig intresseorganisation – medlemmarna tillhörde ursprungligen inte eliten av borgare och köpmän med givna platser i de dåtida städernas styre, utan stod lite lägre ner på skalan. Men tillsammans, under en gemensam publik funktion som en paramilitär organisation, kunde de bättre ta tillvara sina intressen. Och som sådan byggde de förstås sig en egen lokal.

Svarthuvudbrödernas första hus där de höll sina möten var egentligen stadens största varuhus för köpmän från 1330-talet. Den togs över av Svarthuvudbröderna och till dem anknutna verksamheter och byggdes om och till, speciellt under 1600-talet då det fick sin nuvarande utsmyckade fasad. Det s.k. ”Schwabiska huset” strax framför och bredvid ursprungsbyggnaden kom till på slutet av 1800-talet. Båda byggnaderna förstördes vid striderna om staden vid den tyska invasionen 1941. De kvarstående ruinerna revs av de sovjetiska myndigheterna 1948. Efter Lettlands frigörelse från Sovjetunionen 1991 dröjde det inte förrän förslag kom för att återuppföra husen, och så skedde också under andra hälften av 1990-talet, med aktivt stöd och bidrag från allmänheten.

Så, det här med pilligheten. Utifrån mina intryck på plats och de foton jag tog drogs en snabb skiss med fude-pennan upp. Det blev en övning i detaljer, detaljer detaljer…

Fude-pennans hela bredd av olika linjetjocklekar fick tas till för att försöka få med intrycket av de många ornament och former som pryder fasaderna. Inget suddande eller övermålning var tanken – men det blev svårt att leva upp till. Blotta mängden linjer och detaljer kombinerat med ett darrhänt handlag gjorde att några små justeringar fick göras med vitpenna.

När det var dags att lägga på laveringarna skulle den röda grundfärgen på båda fasaderna dominera. Men färgläggningen skulle också bli ett pilligt göra, med alla detaljer som man måste försöka måla runt. Tidigt framstod den största utmaningen, förutom att inte måla fel färgmässigt, att försöka få till ett visst flyt i penselföringen så att de många små ytorna och hörnen inte blev fläckigt och vattnigt ojämnt med tjock respektive tunn färg.

Och så blev det. Av de tre miljöskisserna med efterföljande påmålning är denna den som har mest karaktär av färglagd teckning. De många detaljerna på fasaderna, dragna med tuschpenna, kommer att dominera intrycket, så att linjeelementet blir det som främst ger bilden dess inramning och formspråk. Det var intressant, och gav en idé om hur eventuella illustrationer av miljöer och byggnader skulle kunna te sig i en slags serietidningsstil. De tre stadsskisserna från Riga var en trevlig och lärorik historia. De kunde göras spontant i det lilla (A5) reseblocket för skisser som klarade vätan från den efterföljande påmålningen väl.
Förutom att få välbehövlig övning i tekniken för urban sketching och ink & wash, bidrog de förstås till att befästa minnena från den trevliga resan i ens medvetande. Riga är, som tidigare påtalats, en väldigt trevlig stad att bese, inte minst om man är historiskt och arkitekturmässigt intresserad, och väl värd ett besök eller fler.

Se Svarthuvudbrödernas hus egen websida – Melngalvju Nams