Projekt Storyboards – Zoe och Yakane småpratar i Sängen…


Med uppkastningar under fötterna i en knöktrång nattbuss på väg hem efter en sen natt kan behovet av att avleda tankarna plötsligt anfalla extra hårt…då försvinner jag in i mitt inre landskap, mitt A’ratauma, och kikar in på vad dess invånare har för sig egentligen.

Inte sällan får man syn eller reda på något matnyttigt, och då är det tur att man har ritblocket med sig. Skakande fram längs vägen och med några sympatiskt beskänkta damer kring mig kladdade jag till skisser för en ganska nedtonad men intim scen. En omväxling till det storvulna eller actionbetonade som annars tenderar att dominera fantasybilder

I sagostaden Aracanea ligger den store Yakane och hans dam Zoe sida vid sida på sängen. De pratar, och jag tänkte mig att den bildade och läskunniga Zoe kanske legat och läst ur några skriftrullar därförinnan. De allra första kladdarna i bussen satte ungefär vad jag tänkte mig ifråga om de tvås relation till varandra. Snabbt gick jag över till att grundlägga själva perspektivet – betraktat från ett snett läge uppifrån är liggande människor inte helt lätta att rita.

Nattbussskisser på Zoe & Yakane i säng

Inte dumt tänkte jag, och bestämde mig för att utveckla de där till en vettig teckning när jag kom hem. Jag gillade stämningen, en stilla samkväm, ett slags fångat ögonblick av avslappning. Nu visade sig som vanligt att det hela blev lite mer komplicerat. Jag hade lyckats sätta själva det grundläggande perspektivet i den blåa skissen ovan, men det fanns många detaljer som inte nödvändigtvis satt klockrent. Det är en svår vinkel att försöka avbilda, och även i den mer seriösa teckningen (helt i mjuk blyertspenna, 2b-8b) sitter väl inte alla kroppsdelar och detaljer helt perfekt. Eller så är jag bara nojjig. Jag ville inte överarbeta det hela, viktigast var att totalintrycket blev rättvisande för vad jag sett för mitt inre öga.

Lyckligt skall ditt hus vara, därest du äger en trofast vän

Som en liten detalj skrev jag in på den rulle som Zoe håller i handen ”Lyckligt skall ditt hus vara, därest du äger en trofast vän” på grekiska. Det är en parafras ur Ovidius Ars Amandi (konsten att älska) och står som en slags ledmotiv till Zoes och Yakanes relation. Den passar här, som inramning till en stilla konversation, som kanske övergår i något mer, mellan två människor som om än mycket olika, har glädje av och trivs i varandras sällskap.

About thefeatheredsnake

Legal Consultant hooked on history, art & writing

Posted on 2 september, 2011, in A'ratauma, Anatomiska studier /Anatomical Studies, Egna Bilder /My Own Pictures, Egna Figurer, Fantasy, Konst & Arkitektur /Art & Architecture, Människokroppen /The Human Body, Människor, Skönhet & Utseende / Beauty & Appareance, Skisser/Sketches, Storyboards: Staden av Guld, Teckningar /Drawings, Yakane, Zoe and tagged , , . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Intressant inlägg om tecknande och skapande, samt att rita liggande personer uppifrån, vilket inte kan vara helt lätt, som sagt. DN hade idag en artikel om Robert E Howard – Conans skapare – tycker inte så mycket om just honom själv, men kommer på mig att den tidigaste Conan, som han såg ut på omslagen till Weird Tales på 1930-talet, såg mycket mer ut som Rudolph Valentino än Arnold Schwartzenegger.. all ikonografi växlar…

    Gilla

    • Tack Tannhauser, Det är en bra artikel, läste den också. Jag identifierar mig en del med Howard, vars böcker och eftermäle i form av serier och filmer intresserat mig sedan barn. Både Howard som skribent för Conan-böckerna och de som senare följt med att illustrera Conan, som Boris, Frank Frazetta, Barry Winsor-Smith, Jesus ALcala, John Buscema mfl är viktiga inspirationskällor för mig. OCh ikonografin är ju verklgien intressant, vilket är varför den tagits upp här, senast med en diss på sista Conan-filmen (nejnej för jössenamn se den INTE) där jag funderade lite på motsättningen mellan bildskönhet, anabolisk muskularitet och filmisk närvaro…

      Gilla

  2. Råkade hamna här, efter att ha sett The Bible, avsnitt 2 på TVPlay.
    Påminner om deras föreställning om Simson och Delilah, även om du tänkt annorlunda.

    Gilla

    • Hehe, ja men det är ingen dålig koppling, även om jag inte sett det avsnittet (tyckte nog hela serien var ganska pajig). I det här fallet är det kanske snarare en ”god” Delila som det är fråga om, en som ger sin Simson lite mer intellektuell och kulturell hårväxt så att han skall vara något mer än bara en stark åsna med långa lockar, som Bibelns dito 😉

      Gilla

KOMMENTARER TILL INLÄGGET

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: