En av sommarens varmare dagar i Juli satte man sig i en park och gjorde en snabb, kladdig liten teckning direkt i bläck utan något skissande, linjaler eller något annat än en billig plastpenna på vyn framför en.

Jag var på jobbärende i Polisens stora komplex i Kungsholmen i Stockholm, och beställde en kaffe och satte mig i parken bakom Rådhuset. Kanske var det det vackra vädret eller att man haft framgång i sitt värv, men polishusets fasad framstod som extra tilltalande den dagen. På impuls drog jag upp skissblocket och ritade ner vyn, direkt med preppypenna utan några hjälp -eller skisslinjer, inte så lite inspirerad av miljö- och arkitekturtecknaren Stephen Travers, som fått mig att våga pröva på ”gestteckning” även av motiv såsom byggnader direkt i bläck, utan annat än ögonmått och händer som stöd. Det hela blev som förväntat väääldigt skevt och dallrigt, men trots det bestämde jag mig för att snabbt lägga på lite akvarellfärg på den närmast naivistiskt enkla och skeva frihandsteckningen.

Egentligen borde man ju inte basunera ut totala brist på färdighet så här, men det var…kul. Roligt på det där sättet som när man var barn och inte fixerad av om det blev superbra och rätt – det var lusten att göra det som var det viktiga. Det blev på sitt sätt ett minne av vad som var en bra dag, med fint väder och i övrigt juste insatser som hjälpte andra. Och förhoppningsvis kan det bli bättre framåt kan man också tänka.