En idé som jag påbörjade men inte hann färdigställa var en bild till min artikel om bakgrunden till protesterna i Egypten i Utblick nr. 1 2011, som jag skulle illustrera också, inte bara skriva.
Det hela föll tillbaka på ett citat av Dr. Ali El Deen Hilal Dessouki, presidentpartiet NDPs generalsekreterare, som 2009 beskrev Egypten som ett ”faraoniskt” politiskt system, med demokrati som ”ett mål… på lång sikt”.
Det där citatet tog jag upp och beskrev Egypten som en ”faraonisk demokrati” i överskriften till första delen i min artikel (också tillgänglig här på bloggen, se protesterna-i-egypten-och-muslimska-brodraskapet-indomitus-i-utblick-nr-1-2011/). Men i illustrationerna, som tillkom i väldig hast, hann jag inte göra mycket av det där – det enda ”faraoniska” jag hann med var en bild av en sfinx.
Efter tidningens pressläggning satt jag och gick igenom mina skisser – där fanns sfinxen, som jag levererade, men också ett utkast till blyertsporträtt på Mubarak, som jag inte hann göra färdigt. I efterdyningarna av pressläggningen avslutade jag Mubarakskissen, och medan blicken vandrade mellan de två skisserna hördes den bekanta
”Vore det inte kul om…? ”
Frånvaron av deadline kan ofta göra att bilder inte blir färdiga, men också tillåta en att leka lite och testa infall. Här var idén enkel nog – jag ville kombinera de två bilderna för att visa Mubarak som en modern farao, en liknelse som även om den ofta framförts av muslimska extremister har en hel del fog för sig. Med photoshops hjälp gick det hyfsat enkelt, och de två kunde med lite hjälp av rendering med ”perspective” och ”warp”-verktyget och försiktigt lagerfogande fås att funka ihop.
Det syntes att de var gjorda i lite olika stil – Sfinx-bilden tecknades med långa, rena penndrag och linjer, medan Mubarak för liknelsen till motivets skull var ritad i en tätare, kortare stil, med flera lager av penntjocklek för skuggorna. Utsmetningen av blyertsdammet för att jämka ihop dem syns också tydligt på det här stadiet. Men det gjorde inte så mycket. För att jag hade redan bestämt mig för att jobba med lite texturer i Photoshop, och med hjälp av en enkel påläggning av ”craquelure”, sprickbildning, smälte de två ihop mycket bättre.
Det är fortfarande en enkel teckning, men effekten framhäver ändå på ett okonstlat sätt just det jag velat få fram men inte hunnit med – Egyptens siste (?) envåldshärskare som satt i sten, orörlig, kunglig men också förstelnad, förstenad i sina auktoritära vägar. En stenstod att dra ner från sin sockel för Nilens kuvade befolkning som inte mer, aldrig mer, borde finna sig i att huka sig inför en ”oumbärlig” halvgud i modern tappning, en simpel tyrann som överlevt sin era och som tillsammans med sitt kotteri måste vältas över ända, och ge plats för medborgarna i ett fritt, och bättre, Egypten.
———————————————————————-
Sfinxen, med en människas huvud symboliserade i det gamla Egypten den konungsliga makten och dess förbindelse med gudarnas makt, via avbildningen av människohuvudet på lejonninan Sekhmets kropp – Sekhmet, den en krigsgudinna och solguden Ras dotter, var faraonernas skyddsgudinna och beskyddade konungen och gav denne kraft under dennes fälttåg. Kungarna lät därför karva in sina ansikten på sfinxerna för att framträda såsom en slags avaterer för Sekhmets makt, och förbindelse med den högste guden, Ra. För en kort introduktion se http://en.wikipedia.org/wiki/Sphinx och http://en.wikipedia.org/wiki/Sekhmet.
Lämna en kommentar
Kommentarer 0