Dumskallarnas konspiration – Om att skjuta eller inte skjuta med Gripen


Under de dagar som gått sedan Sveriges riksdag bestämde att Sverige bör delta i militära aktioner under FN-mandat för att sätta stopp för Libyens diktator Muammar Khaddafi har hårresande dumheter sagts som borde rendera folk till dårhus, och som ännu värre, kan komma att få avgörande effekter på fältet.

I den ursprungliga propositionen, 2010/11/111 (se i sin helhet hos regeringen.se som PDF) stod det endast att mandatet utgår från FNs resolution om flygförbud över Libyen, resolution 1973 av den 17e mars 2011, vars centrala stadgande är att:

Resolutionen ger ett mandat för medlemsstater som notifierar FN:s generalsekretare, enskilt eller genom regionala organisationer eller arrangemang, att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda civila och områden med civil befolkning som hotas av angrepp i Libyen.” (min fetstil)

 se den fulla pressreleasen och resolutionstexten i fulltext på un.org, FNs egen sajt.

Men knappt hade printerbläcket torkat på propositionen att skicka ner en styrka om 8 Gripenplan förrän, enligt TTs rapportering, Statsministern meddelade att Flygplanen får bara användas till att uppfylla de delar av FN-resolutionen som rör flygförbudzonen över Libyen, inte till att skydda civila genom markattacker, till exempel mot Khaddafis stridsvagnar. Denna eftergift har socialdemokraterna krävt, enligt sin nye partiledare Håkan Juholt, på grund av risken att Khaddafi sänder ut barnsoldater (tryck bild nedan)

Johanne Hildebrandt gör i Svd (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hymla-inte-om-krigets-verklighet_6062523.svd) den korrekta iakttagelsen att det är en märklig syn på krig som leder socialdemokraterna att kräva att svenska stridsflygplan, som sent omsider sänds för delta i en insats mot tyrann som för krig mot sitt eget folk, inte får ingripa vid strider på marken mellan Khadaffis styrkor och motståndarsidan. Det här inbegriper om Khadaffis tanks t.ex. skjuter vilt mot byggnader eller befolkade områden. Då skall svenska piloter, sittande i en dödlig krigsmaskin som kunde sätta stopp för en möjlig krigsförbrytelse, istället kalla på sina NATO-kollegor så att de får göra det.

Hildebrandts NATO-kramande (som jag inte sympatiserar med, även om jag stödjer den svenska insatsen) åsido, men den absurda brasklappen att Khadaffi ”mycket väl kan använda sig av barnsoldater” och att svenska piloter inte skall behöva ”ta den risken” är så falsk, hycklande och verklighetsfrånvänd att den inte kan låtas stå oemotsagd.

Den är falsk, eftersom de svenska soldater som kallar in en garanterad storslägga bär samma moraliska ansvar för vem som träffas som den som svingar den. Om jag kallar in en torped att slå ned någon annan åt mig är jag moraliskt inte utan ansvar. Hycklande för att det antyder att man kan säga sig delta i att göra en aktiv insats mot brutala våldsmän utan att ta de risker som är därmed förbundna. Moraliskt handlande, vare sig det är av nationer eller människor, är aldrig gratis. Det är redan tillräckligt svårt att hålla på de regler som skiljer legitima krigshandlingar från krigsförbrytelser. Men vad de självpåtagna begränsningarna innebär är att svenska piloter inte får avbryta pågående krigsförbrytelser på marken. De måste kalla in danskar att göra det. Är Juholt & Co sådana cyniska opportunister att de glömt Srebrenica och riskerna som är förbundna med för snäva krigsmandat? Krig är kaos, förstörelse och död – just det vi vill minska genom vår närvaro där, men det sker inte via magi, bland måste man fatta svåra val. Har man beröringsskräck med någon av de sakerna är det bättre att inte vara där.

Det här verklighetsfrämmande draget beror delvis på att vår syn, västvärldens i gemen, på krig har blivit så absurt distanserat och okunnigt att nästan vilka dumheter som helst kan utsägas utan att någon allvarligt pekar på vilka orealistiska förväntningar de vilar på. 

”Kriget… är inte en ström eller en flod, utan ett Hav av allt som är Ont”

som Axel Oxenstierna lär ha sagt till sin son inför att denne åkte ner till Tyskland under Sveriges engegemang i 30-åriga kriget. Den som vet något om andra världskriget vet att den fruktansvärda realiteten är att om man inte velat riskera att döda barn då skulle Nazityskland stått än i dag – nazisterna genomförde i praktiken kollektivt massmord på de stackars unga medlemmarna i sitt Hitlerjugend, som mot slutet närmast mangrant skickades ut för att möta anstormningen av ryssar, engelsmän och amerikanare. Är det avskyvärt? – självklart. Bör man försöka skona barn extra mycket i krig, även barn som bär vapen och slåss? – definitivt. Men att hävda att detta är ett skäl för att man själv skall avstå från varje form av åtgärd medan man ser till att andra smutsar ner sina händer, det är ynkligt på gränsen till patetiskt.

Och neeej ingen dumpacifist kan därmed hävda att ”den som påtalar krigets realitet = en blodtörstig barnätare”. Det är diktatorn, krigshetsaren eller profitören som struntar i barns liv, som sänder ut dem att begå vidriga handlingar eller försvara sitt illegitima envälde, för vilken en omvärld förr eller senare (och helst Förr) måste sätta stopp. Om en svensk pilot måste skjuta en missil som förbränner en stackars tonåring till aska, splittrar hans kött, sliter sönder hans lemmar – så är det fruktansvärt. Olidligt. Men om tonåringen ifråga satt inuti en stridsvagn som skjuter spränggranater odiskriminerat mot en stad, rakt in bland civila och barn som han, då måste någon stoppa det, med våld som yttersta medel. Den som tvingade eller hjärntvättade den stackars unge upp dit skall letas upp och få sitt straff. Men att tilllåta dödande utan åtgärd för att barn kan vara bland de som utför det är att inbjuda varje krigsherre i världen att fylla sina styrkor med underåriga. Tyvärr.

Johanne Hildebrandt har rätt. Krig är grymt, präglad av grymheten hos de som tvingar fram det. Men att bara låtsas vara uppbragt när vidrigheterna sker och inte vara beredd att ta de steg som ibland krävs, kan vara lika illa, historien visar det med all tydlighet. Fråga en republikan i Spanska Inbördeskriget, om vad de tycker om de västerländska makter som bara hade missriktade halvmesyrer att komma med för att hejda Francos horder, och bakband möjligheterna att försvara republikanska och demokratiska värden.

För de som eventuellt undrar om barnsoldater själva inser vem som ultimat är ansvariga för att deras barndom och ofta liv blev tagna från dem rekommenderas den prisbelönta dokumentären ”Hitlers Barn” av Guido Knopp, som bygger på intervjuer med medlemmar av Hitlerjugend. De anklagar inte de allierade som de slogs mot. Det är Hitler och kollaboratörer som Carl Diem, organisatören av OS i Berlin (som nämts tidigare här, i en post om Sverigedemokratiska Symboler), som med en av deras ord agerade ”kriminellt…med förakt för mänskligheten”.

klipp 4 av 5 av ”Offret”, del 5 i serien ”Hitlers Barn”

En annan effekt av det försök till avledande trolleritrick som delar av politikerna nu försöker sig på för att framstå som något slags helgon är att det tar bort fokus från andra potentiella problem med insatsen. Som wiseman i sitt blogginlägg ”Deeds not Words” poängterade efter riksdagsbeslutet om den svenska styrkan (http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2011/04/deeds-not-words.html) kan upprätthållarna av den flygfria zonen mycket väl få se att upprorsmännen innebär minst lika stor fara för de civila i Libyen. Det här är ett problem som var närvarande också 1998-1999, då den första statsrättsligt ”Humanitära Interventionen” skedde. Då var det KLA, den albanska motståndsgruppen mot Milosevic, som också anklagades för att bedriva terrorism mot serbiska invånare i Kosovo. Hur svenska och andra länders flygare agerar i sådana fall kommer att bli en mycket kvistig fråga, vänta och se bara.

2 Gripenplan lufttankar - det kommer att bli mycket av det i Libyen

Nu skall ingen tro att en orealistisk syn på krig är något som endast vidlåder krigsmotståndare eller inkrökta regelryttare. I själva verket är det ett utslag av samma märkliga distanserade syn på krigshandlingar som slår igenom i det äcklande argumentet som kan höras från vissa försvarsentusiaster/vapenonanister (se t.ex. den här tråden i , flashback: https://www.flashback.org/t1500797) att ”det är bra att vi får chansen att testa JAS i stridsförhållanden”. Det säger något om hur iskallt fjärmat man kan tala om dödande och krig – Det är alltså BRA att vi nu får chansen att testa en maskin vars själva syfte är död och förstörelse i en miljö där den högst troligt kommer uppfylla det syftet? Ingen där verkar kännas vid att för några hundratal år sedan skulle man i samma anda sagt ”vad BRA att jag får chansen att pröva att halshugga någon med mitt nya oprövade svärd”. Den som ser fram emot att använda en krigsmaskin lever i en värld lika fjärmad från konsekvenserna av handlingar som utroparna i ”the Holy Grail”

”[…] they were forced to eat Robins minstrels”

weey

(And there was much rejoicing)

—————————————————————–

Om bruket av barnsoldater i en väpnad konflikt omedelbart leder tankarna till Sierra Leone, Uganda eller liknande nutida fall måste det påminnas om att det enskilt största bruket av barnsoldater skedde i Europa under vår livstid, under andra världskriget. Se mängder av artiklar och böcker om detta, med början förslagsvis i http://en.wikipedia.org/wiki/Military_use_of_children, http://www.historyplace.com/worldwar2/hitleryouth/hj-boy-soldiers.htm eller http://www.helium.com/items/999742-child-soldiers-in-the-worlds-wartorn-regions

Guido Knopps dokumentär ”Hitlers Children” finns i sin helhet att beskåda hos den utmärkta sidan topdocumentaryfilms.com, http://topdocumentaryfilms.com/hitlers-children/. Den finns också i bokform, tillgänglig på såväl amazon, bokus, och bokia

Om västmakternas jamsande, passivitet och dubbelspel i Spanska Inbördeskriget, se Anthony Beevors utmärkta bok ”Det Spanska Inbördeskriget”, som finns på såväl adlibris som bokus.

Posted on 5 april, 2011, in Följetonger /Posting Serials, Krig /War, Mänskliga Rättigheter /Human Rights, Media & Rapportering /Media and Coverage, Moderna Västerlandet /Modern Western Society, Om Dumskallarnas Konspiration, Politik /Politics, Samhällen Då & Nu, Sverige /Sweden and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Dårarnas paradis

    Juholt: ”vi tycker att det är rätt att skydda detta luftrum…

    Fantastiskt, som om det skulle vara ett självändamål att ”skydda” luftrummet…

    I dårarnas paradis är Juholt Adam

    Gilla

  2. Även den twittrande Carl Bildt, som inte kunde bestämma sig angående vilken del av FN:s senaste resolution om Libyen Sverige skulle följa – ungefär som det vore en förhandlingsfråga, om man skall följa resolutionerna i militärt avseende, eller bara indirekt, genom att i efterhand skicka civil hjälp, är väl minst lika skyldig till diplomatiskt dubbelspel och moraliskt hyckleri som Håkan Juholt.

    Härom dagen såg jag några notiser i svenska media angående den svenske fältprästen Daniel Breimert, som skrivit flera artiklar om sitt pågående engagemang i Afghanistan (där han hjälpt både muslimska civila och hedniska svenska soldater – det finns nämligen just nordiska hedningar och Asatroende i FS-missionerna sedan länge, under FS 19 fanns ett helt hedniskt MOT-team bestående av 8 soldater) och som också stått bakom 12,6 mm kulsprutan i ”Galten” (ptgbil 6) eftersom han inte har giltigt förarbevis för just det fordonet, och ej heller behörighet på att vara radiooperatör i detsamma. Nu har en annan svensk officer anmält honom till Domkapitlet i Härnösand, och begärt att han skall fråntas sin status som präst i svenska kyrkan, enbart därför att han bemannat denna kulspruta. I ROE eller Rules of Engagement för pågående FS 20 ingår, att kulsprutan bara är till för självförsvar i händelse av eldöverfall. Daniel Breimert har inte avlossat ett enda skott i vrede eller på allvar emot någon, eftersom hans patrull aldrig blev beskjuten. Han har bara skrivit en artikel om saken, samt erkänt att han agerat post, stående i tornluckan likt vilken soldat som helst och ändå anmäler en av hans hycklande kollegor honom till domkapitlet.

    Möjligen kan man säga, att Breimert inte heller hade behörighet eller utbildning på just tung ksp, men med hänsyn till omständigheterna i Afghanistan, måste man säga att det var försvarligt att bemanna den. Alternativet hade varit att låta patrullen fortsätta utan skydd, vilket hade äventyrat livet och tillvaron för minst tre svenska soldater.

    Vad skall man säga om tillståndet i vårt land, när vi har Officerare som agerar grovt osolidariskt emot sina egna kollegor, anmäler dem till Domkapitlet (knappast en militär myndighet) och har sig ??

    Enligt Géneve-konventionens tredje avdelning är Fältpräster, oavsett religion och grad, att anse som kombattanter. Detta innebär, att de har rätt att använda vapen och avge hur mycket verkanseld som helst, med alla tillgängliga vapen. För svensk del säger Totalförsvarets Folkrättsförordning 1990:12, §12 att fältpräst också är kombattant, och får bära och använda lätt beväpning, t ex pistol 88. Är riket i krig, eller deltar prästen i en krigsoperation, får han enligt Geneve-konventionen faktiskt använda vilka vapen som helst.

    Gilla

  3. Å andra sidan kan man anmärka, att det knappast är huvuduppgift för fältprästen att skjuta, eller agera eldunderstöd med tung ksp. Ett liknande ansvar finns för sjukvårdaren, som ju också är beväpnad samt kombattant, med rätt att avlossa verkanseld av alla sorter i självförsvar.

    Men kan man egentligen anmäla en präst, då han bara agerat post i tornlucka ?
    Var någonstans, och i vilken bibel står det, att prästen inte kan göra det ??
    http://tannhauser3.wordpress.com/2011/04/08/praise-the-lord-and-pass-the-ammunition-visa-ditt-stod-for-daniel-breimert/

    Gilla

    • Detta är mycket tankvärt, Tannhauser, och jag har postat mitt spontana svar på detta med präster i svenska arméer och det här specifika fallet med prästen Breimert på plats vid ditt inlägg, som sig bör. Men jag känner att saken går djupare och att du ställer visa frågor som jag bör svara på mer utförligt utifrån min juridsika och historiska sakkunskap i ett eget inlägg, att postas om ett par dagar här. Som jurist kan jag dock redan här säga dig att de bestämmelser som du (korrekt) omnämnt och placerar fältpräster inom kategorin kombattanter tar syfte på att skydda prästerna som del av en reguljär styrka, med rätt att bli krigsfångar och behandlas på ett visst sätt. Kom ihåg Guantanamo och ”enemy combattants”-formeln – det finns stora risker förknippade med att stryka runt en beväpnad styrka i konflikt och Inte anses höra till en reguljär armé. Géneve-konventionen och svenska författningar som vilar på dessa ämnar att ge sina associerade präster detta skydd. Det är inte i första hand en instruktion visavi vilken stridsroll dessa präster bör ha – det bestämmer landet självt.

      Gilla

KOMMENTARER TILL INLÄGGET

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: