I helgen var det dags för årets första spontana sittning ute i det fria för att rita lite grann och försöka väcka de avdomnade teckningsmusklerna till liv för en ny säsong…

Nu finns det stenhårda dudes & dudettes som sitter på vak i januari och värker fram prylar utomhus oavsett snöstorm och ylande vargar. Men plein air, eller friluftsmålning/teckning har för mig alltid känts som mest hörande de varmare årstiderna till. Årets något ruggiga väder har gjort att det låtit vänta på sig, trots att det ju officiellt ska vara vår nu.

Nu i helgen slog jag mig dock ner för första gången på vete tusan hur länge med en väl tilltagen kaffekopp för att fatta pennan och få lite välbehövlig övning på att rita speciellt byggnader och vyer, snabbt och utan de krusiduller och många omtagningar som annars vidlåder ens hemmabilder.

Valet på det utvalda motivet föll, delvis på grund av tillgänglig sittplats, på den lilla St:Paulskyrkan i hörnet av Mariatorget på Söder. Ur väskan drogs 2 Preppy reservoarpennor, 0,2 och 0,5 mm respektive, plus en blyertspenna. Sistnämnda användes för att dra upp grundkonturerna av själva kyrkan, men sedan var det bläckpennorna som fick råda…

Det är lustigt med träd. Man tänker inte på hur groteskt mycket smågrenar och ”buskighet” de har förrän man står där och ska avbilda det hela. Min lilla teckning växte ut till en bläckskiss översållad med spretig växtlighet åt alla håll. Sedan var kaffet slut, solen började gå ner och händerna och rumpan började frysa. Dags för avbrott.

Redan under sittningen hade jag bestämt mig för att göra ett försök till ink & wash-illustration av skissen. Så, efter lite käk fattades en enkel syntetpensel storlek 6, den lilla reseasken med ett dussin akvarellsockerbitar och ett glas vatten och voila…

Det är aaalldeles för mycket ink, för lite wash i den där: en snabb, färglagd teckning mer än en lätt och luftig friluftsmålning med lite stödlinjer eller konturer i tusch, tydligt illustrerande en nybörjares bristande förståelse eller förmåga att hitta balansen för vad som gör den här stilen intressant. Men. Allt ligger trots allt någorlunda på plats och färgerna är kind of…inte helt off. Jag brukade frukta vattenfärger för att de var omöjliga att lita på att lägga sig som man ville eller återspegla den verkliga färgskala man försökte fånga. Nu känns det ändå som man kanske kan göra något vettigt i den här genren. Kul, och den första av förhoppningsvis många fler friluftssittningar i år.