Bloggarkiv

Tripolis Fall – Och äntligen Khadaffis?


Det har inte varit lätt att slita sig från Al-Jazeeras rapportering av det pågående slaget om Tripoli som började den 20:e Augusti, med tanke på den snabba händelseutveckling som nu utvecklat sig. Inbördeskriget i Libyen har nu pågått i ett halvår, och det har varit många turer, inte bara i Libyen utan annorstädes. Även här i Sverige har frågan om vårt deltagande i den NATO-ledda operationen till stöd för rebellerna lett till krumbukter som endast kan karaktäriseras som generande för alla inblandade (se ett tidigare inlägg här om några av dessa, i https://paulusindomitus.wordpress.com/2011/04/05/dumskallarnas-konspiration-om-att-skjuta-eller-inte-skjuta-med-gripen/)

En liten sorts sammanfattning av händelseutvecklingen före det sista slaget ges i Al-Jazeeraklippen nedan:

Om Khadaffis styre

Om Utvecklingen efter upproret 2011

Även DN har en sammanfattning i http://www.dn.se/nyheter/varlden/detta-har-hant-protesterna-startade-i-februari

Det har varit ett par förvirrande dagar – jag drar mig alltid till minnes Peter Englunds essä ”Myten om Fältherren” om det omöjliga att rätt värdera och överse sådana komplexa situationer som ett pågående slag (en illustration av detta är t.ex. DNs artikel från bara ett par dagar sedan http://www.dn.se/nyheter/varlden/darfor-ar-slaget-om-tripoli-forvirrande). Knasigast var incidenten med Sayf al-Islam, en av Khadaffis söner, som först rapporterades vara anhållen och där det gav vid handen att rebellerna redan kontakta Haag och den Internationella Brottsmålsdomstolen (ICC) för ett överlämnande (Sayf al-Islam är  en av de som täcks av den arresteringsorder som ICC utfärdade den 27:e Juni). Men så sent som i måndags visade sig plötsligt Sayf al-Islam personligen för utländska reportrar och gav tydligen t.o.m. en liten sightseeingtur i de delar av Tripoli som ännu hölls av Khadaffi-lojalister, kryddat med floskler i bästa ”Baghdad Bob”-stil.

Se även http://www.dn.se/nyheter/varlden/khaddafis-son-i-ovantat-mote-med-pressen och

Nu verkar det som om Khadaffis starkt befästa komplex Bab Al-Aziziya har fallit (http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/08/20118234144136279.html). Khadaffi är fortfarande saknad, tillsammans med Sayf al-Islam kantänka. Vi får väl se var de dyker upp – förhoppningsvis blir de arresterade och förda till Haag pronto, så vis slipper det skamliga spektakel som gripandet av Saddam Hussein mynnade ut i, med en summarisk rättegång och avrättning.

Frågan om vad som händer härnäst i Libyen är förstås redan på allas läppar: många undrar nog vad som skall ske med sammanhållningen i upprorsledningen. Det är en rätt disparat samling det där, med klanledare, regionala eliter, islamister, före detta Khadaffi-officerare och ämbetsmän, samt förstås den stora gräsrotsrörelse som burit fram det hela ända hit. Det finns berättigade farhågor om splittring, vilka fått ökad aktualitet efter att suspekta omständigheter kring rebellfälhavaren Abdel Fattah Younis död nyligen (se bla. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/generalen-dodades-av-egna-soldater_6356076.svd, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/libysk-mordgata-nagel-i-rebelloga_6361174.svd och http://www.dn.se/nyheter/varlden/generalen-dodades-av-egna-soldater?rm=print).

Faran att Libyen faller samman och att inbördes strider fortsätter även efter Khadaffis fall är något som håller många på tå i det internationella samfundet: se SvDBitte Hammergrens sammanfattande artikel i http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nytt-libyen-satts-pa-prov_6410652.svd . Artiklar på liknande teman, och uppräkningar av viktigaste stöttestenarna för post-Khadaffi-eran finns också i internationella publikationer som:

Denna blogg önskar förstås rebellerna i Libyen lycka till, och all välgång till de Libyer som riskerat sina liv för att kasta omkull sin envåldshärskare. Förhoppningsvis skall de kunna hålla samman sitt land och nå framgång i att skapa ett mer inklusivt och demokratiskt sinnat samhälle, även om vägen lär bli lång och mödosam. Man kan också (som Aftonbladets Anders Lundberg http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article13509265.ab) hoppas att det hela skall ge nytt mod och en push framåt åt de som just nu protesterar i Syrien trots Bashir al-Assads och hans ledarklicks brutala försök att kväsa protesterna där , liksom också i Jemen, där situationen är långt ifrån lugn efter diktatorn Ali Abdullah Salehs flykt till Saudiarabien (se under strecket).

Se även föregående inlägg på denna blogg om utvecklingen i Libyen:

https://paulusindomitus.wordpress.com/2011/04/05/dumskallarnas-konspiration-om-att-skjuta-eller-inte-skjuta-med-gripen/

https://paulusindomitus.wordpress.com/2011/03/20/raddade-av-gong-gongen-att-avvarja-en-irakisk-1991-deja-vu-i-libyen/

https://paulusindomitus.wordpress.com/2011/02/24/khadaffi-fran-arabvarldens-ledare-till-historisk-relik/

Frihet åt Libyen, med befrielsefärgerna grönt, rött och svart

—————————————-

För bästa täckning av utvecklingen i Lybien finns forfarande inget bättre nätverk än Al-Jazeera: följ deras streaming-service på http://english.aljazeera.net/watch_now/

För de som inte minns var ”Baghdad Bob” öknamnet på Saddam Husseins informationsminister Muhammed Said al-Sahaf, som ännu medan amerikanska trupper trängde in i Bagdad trumpetade ut regimens linje att ”segern var nära” och andra odödliga propagandafloskler. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Muhammad_Saeed_al-Sahhaf. Några sköna klipp från hans framträdanden finns på http://www.youtube.com/watch?v=s27Oq5ot0ZI

Om den aktuella situationen i relation till Syrien se bl.a. Sveriges Radio http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4659175, Svd: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriska-regimkritiker-bildar-rad_6410372.svd, Foreign Policy Magazine  http://www.foreignpolicy.com/articles/2011/08/01/the_last_stand_of_bashar_al_assad, the Economist http://www.economist.com/node/21526401, http://www.economist.com/blogs/newsbook/2011/08/syrias-uprising,

Om oroligheterna i Jemen och den avgörande roll som Saudiarabien, där Ali Abdullah Saleh för närvarande huserar, spelar, se t.ex DN http://www.dn.se/nyheter/varlden/sjalvmordsbombare-dodade-14-i-jemen, SvD http://www.svd.se/nyheter/utrikes/23-klankrigare-dodade-i-jemen_6392283.svd, Foreign Affairs, http://m.foreignaffairs.com/articles/67883/james-spencer/a-false-dawn-for-yemens-militants, http://m.foreignaffairs.com/articles/67892/bernard-haykel/saudi-arabias-yemen-dilemma, Foreign Policy Magazine http://www.foreignpolicy.com/articles/2011/07/05/trouble_down_south

Räddade av Gong-gongen? Att avvärja en Irakisk 1991-deja-vu i Libyen

Khadaffi – från Arabvärldens ledare (?) till historisk relik

Heja Egypten!


Skall äntligen detta fantastiska land, en civilisationens stolta vagga, få sin frihet?

text: Gumhūriyyat Miṣr al-ʿArabiyyah - Den arabiska egyptiska republiken

All välgång till Egyptens folk som så länge hukat och kuvats under ovärdiga tyranner och auktoritära regimer, förrädare mot Nilens land och dess traditioner. Må en frihetens dag nu äntligen stunda för er! Olyckskorparna sade efter Tunisen att nä näää Egypten är något helt annat. Men folk är folk, och när man såg att det går att göra, att folket kan resa sig, då lossnade den fruktans hemska band som legat som ett tryck över egyptiernas hjärtan.

De senaste dagarna har vi kunnat se hur folk tar sig till gatorna och trotsar allt hårdare order att skingra sig och lämna makten ifred. Order som låter allt ihåligare, för förtryckare kan enbart härska där fruktan och terror råder, och förmår intet mot den som inte låter skrämmas. Det är sannerligen inte uteslutet att Mubarak och hans anhang smutsar sina händer med folkets blod i en massaker för att klamra sig kvar vid makten, likt tyrannerna i Kina som befläckade Den Himmelska Fridens Torg.

Men saker händer slag i slag nu, och senast för några minuter sedan hörde jag på p1:s nyheter att militären i Kairo förstått för vem deras ed att försvara verkligen är ägnad . Stridsvagnar fyllda med lyckliga protesterande kör nu på gatorna i Kairo, dotter till det gamla On, bebyggd sedan 10 000 år. Efter att det stolta Karthagos arvtagare i Tunisien lett vägen är det deras tur. Idag kastar de måhända av sig skuggan från faraoner, sultaner, kungar och kejsare och öppnar ett nytt kapitel i historien.

Armén Sluter sig till folket, från P1:s sajt

Detta är en glädjens dag, inte bara för Egyptens folk utan för alla oss som beundrar och högaktar dessa våra läromästare,  vilka först och mödosamt trampade upp civilisationens stig.

Nu försöker samma typer som förtryckt och bestulit det blommande Gosen och härskat med våld, lögner och undantagstillstånd i en generation slingra sig fast, Mubarak har proklamerat att han skall bilda en ny regering, som om folket är idioter som låter sig luras av de enklaste trick. Mubarak är uppenbarligen desperat, och ingen vet därför vad som skall hända.

Men hur det än går vill jag avsluta med att parafrasera några ord som yttrades när jag låg i min mors mage, och mörkret sänkte sig över mitt födelseland Chile i form av militärkuppen den 11:e september 1973. Belägrad i presidentresidenset talade Chiles demokratiskt valde president Salvador Allende till folket. Hans ord är med rätta berömda för sitt hoppfulla tilltal även under en stund då det såg ut som att demokratin krossats och tyranniet segrat. Jag tror han ursäktar mig en lätt omstöpning för detta tillfälle. Må Egyptens folk, tillsammans med Tunisiens, följa hans anmaning och kasta av sig sina envåldshärskares grepp en gång för alla.

Jag tror på Egypten och dess öde. Folket skall slutligen överkomma denna mörka och bittra tid då förräderiet sökt göra sig gällande. Fortsätt ni framåt i vetskapen om att, långt förr än senare, skall de stora avenyerna åter öppna sig och fria människor skrida fram för att bygga ett bättre samhälle.

Leve Egypten!

————————————————–

Salvador Allendes sista ord, 1973-09-11.

”¡Trabajadores de mi Patria!: Tengo fe en Chile y en su destino. Superarán otros hombres este momento gris y amargo donde la traición pretende imponerse. Sigan ustedes sabiendo que, mucho más temprano que tarde, se abrirán de nuevo las grandes alamedas por donde pase el hombre libre, para construir una sociedad mejor.

¡Viva Chile! , ¡viva el pueblo!, ¡vivan los trabajadores!”

%d bloggare gillar detta: