En teckning från 2012 fick en slags nyversion på begäran, denna gång målad med akvarellfärger.

Några arbetsfyllda månader har inte lämnat alltför mycket tid till skapande, men några små bagateller och övningar har man kunnat klämma in, speciellt på begäran av småttingar.

En av dessa var en slags omtagning av ett bekant tema.

2012 gjordes en illustration till Almas alldeles egna version på ”Rödluvan och Vargen” med en älva med magiskt skjutande spö i en viktig roll (se ”Almas Rödluva och Morbrors streckgubbar del 2”).

Den där byggde på en bläckteckning som färglades digitalt, något som tog en mindre evighet på den tiden man gjorde allt med musen.

14 år senare är det dags för den energiska Mya att vilja ha en slags rödluva, också med en älva. Den här gången gick det hela mycket snabbare till väga, ett välkommet tecken på att man trots allt framskridit sedan dess. En mycket översiktlig skiss fick snart lite snabba akvarellfärger på sig, och voilá:

För tydlighetens skull, eller av gammal vana, lade jag på konturer i bläck med reservoarpenna, vilket i en mening gjorde bilden till ännu en instans av mina försök till ink & wash. Ingen varg den här gången, däremot en maskros efter Myas begäran. På en idé från min morbror provade jag att använda vitpenna (Posca Akrylpenna) på ett nytt sätt – förutom några högdagrar lades maskrosens frön och en strålglans ut runt älvan.
Det är en liten bagatell förstås, men har ändå något trevligt över sig, både den lilla flickans utseende och älvans tunna draperingar blev inte illa med tanke på hur lätt och snabbt det hela gick till.

För dig, Mya