…Och så en hyllning till Laetitia Casta
I inlägget om H&Ms julreklam togs faktum upp att 2012s underklädesmodell för vinterkampanjen är den bedövande vackra aktrisen/modellen Laetitia Casta. Denna blogg håller sedan lång tid henne som en ikon avv fullfjädrad skönhet, och en liten hyllnings-spin-off syns alltså vara på sin plats…
Undertecknad är inte odelat positiv, för att säga det milt, över H&M och för den delen andra klädkedjors tapetsering av busskurer, gator och torg med sina annonser, som framgått av inlägget ”Julen närmar sig med Snö, första Advent och…underkläder?”.
MEN med detta sagt, finns det faktiskt inga politiska eller andra sådana abstrakta hänsyn som kan ta bort faktum att Laetitia Casta, årets H&M- modell, är en välkommen figur på de platser där reklam som visar människor med mer eller mindre kläder borde få förekomma. Sådan är skönhetens kraft, att den transcenderar andra hänsyn ibland.
Laetitia Casta är en fransk modell och skådespelerska. Hennes fina och sensuella drag gav henne skjuts till en internationell modellkarriär inom klädesindustrin och snart också kosmetik och andra anknutna annonssegment. Under sent 90-tal kunde man se henne bära alla former av utstyrslar, från haute couture till minismå bikinis.
Laetitia har en inom modeindustrins ramar mer kurvig och hälsosam figur – hon räknas trots sin uppenbara slankhet som ”yppig” i den världen. Trots industrins märkliga beröringsskräck med den mer fullödiga kvinnlighet som är hennes, gjorde den överlägsna attraktionens obönhörliga kraft snart Laetitia till en favorit som underklädes- och baddräktsmodell, och hon väckte beundran och uppseende för sin figur i sådana publikationer som Victoria’s Secret och Sports Illustrated (se nedan).
Välrenommerade fotografer som Herb Ritts, Annie Leibovitz mfl. rusade till för att fånga hennes uppenbarelse och hon blev förståeligt nog en given favorit för nakenstudier, samtidigt som hon fortsatte att vinna anseende med uppdrag för franska kosmetik -och modehus och liknande prestigefyllda engagemang.
Laetitia Casta i Sports Illustrated Swimsuit edition 1998
Som modell har Laetitia numera snart sagt alla meriter som alls är möjliga, och har förekommit i över 100 tidningsomslag och varit många stort uppslagna kampanjers första figur. Hon är högt hållen av fotografer av både kommersiellt och också konstnärligt slag, Dominique Isserman dedikerade en t.ex. hel bok med foton av henne.
I Frankrike har hennes skönhet tagit henne utöver skönhetsindustrins ramar och förlänat henne en ikonstatus. Laetitia blev i slutet på 90-talet i en öppen omröstning av de 15 000 i de Franska Borgmästarnas Förbund (ung. motsvarande Kommunförbundet) vald att stå modell för nya och framtida statyer av Marianne, den franska symbolen för republiken och den Franska Nationen (motsv. Moder Svea i Sverige).
Fransmännen tar sin moderlandssymbol på allvar: Marianne har avbildats på betydande kosntverk, mest känd kanske Eugene Delacroix ”La Liberté”, och sålunda kommit att förknippas med den franska andan och de värden som sedan Franska Revolutionen och de många resningarna sedan dess finns inlagda i den franska republiken.
Marianne står därför staty i nära nog varje fransk stad, hennes byst pryder otaliga offentliga byggnader, hon är på regeringens logga och emblem…Laetitas anblick är alltså stoff för evigheten, som andra förlagor för Marianne före henne, såsom Brigitte Bardot, Catherine Deneuve mfl.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att Laetitia också har porträtterat just Brigitte Bardot i filmen Gainsbourg (om den franske sångaren med samma namn), en roll för vilken hon fick fina recensioner. Laetitia har gjort en lyckad gradvis övergång till skådespelerska, först i små roller som Falbala i ”Asterix & Obelix möter Caesar”, men sedermera med allt tyngre och mognare stoff.
Hon är ingen ung flicka längre, Laetitia, hon har fött barn och utvecklat sig. Men hennes lockelse som modell är oförminskad, hennes sensualitet förändras men består. H&M är bara att gratulera att fått henne som frontfigur för sin kampanj, som oavsett om man anser om den som fenomen, sålunda ländas lite klass och den förtrollning som endast en överskridande skönhet som Laetitias kan ge.
Andra behandlingar av problematiska liksom inspirerande visoner av skönhet, samt hyllningar av denna bloggs musor, finns under tråden
——————————————————–
Om Laetitia Casta:
- se allmän info http://en.wikipedia.org/wiki/Laetitia_Casta (den franska varianten är något bättre, se http://fr.wikipedia.org/wiki/Laetitia_Casta).
- För hennes filmkarriär se http://www.imdb.com/name/nm0144377/.
- För bilder på den ljuva, överallt på nätet, men en början kan vara http://www.jarlef.no/Laetitia_Casta/laetitia_casta.htm.
- För historien om de franska Marianne-bilderna se http://jarlef.no/Laetitia_Casta/Sub_Pages/Marianne.htm och http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/468595.stm
Publicerat på 5 december, 2012, i Kändisar /Celebrities, Människor, Media & Rapportering /Media and Coverage, Modernt Mode /Modern Fashion, Politiska Symboler /Political Symbols, Pris och lov för de Skönaste, Skönhet & Utseende / Beauty & Appareance, Symboler och märkt Fotomodell /Fashion Model, Laetitia Casta, Marianne, Nakenstudie /Nude Study /estudio de desnudo, skönhetsideal /beauty ideals /ideales de belleza, Underkläder /Lingerie, victoria s secret. Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.
Indomitus.blog 
Visst är Laetitia skön – jag vill Casta mig över henne… men skämt åsido – detta med publik annonsering för underkläder, är tydligen ett jättekontroversiellt ämne – ibland… Själv tycker jag H & Ms lätt beslöjade kampanj av i år väl omöjligt kan störa eller stöta någon, ens den bittraste feminist av svensk modell, men nu är alla feminister inte som Femen, till exempel – och tyska kontra franska Femen har rätt olika åsikter/framtoning – de tyska är betydligt mer strikta ifråga om klädvalet… I och för sig kan jag tycka att det fanns en mening i den sedvanliga feministiska kritiken emot Anna Nicole Smith, eller vad vi kan kalla ”silikonbruden” som påfallande överdrivet skönhetsideal (inte så ovanligt, det fanns osunda skönhetsideal på stenåldern också) samt det mer Helmut Newton-aktiga, skarpa, blixbelysta sätt som hennes (och andras) kroppar exponerades på, men i fallet med den sköna Laetitia finns inte det idealet eller exakt den fototekniken, i alla fall kan jag bildmässigt inte se att det finns där.. Som verksam pornograf (jo, jag har faktiskt tagit sådana foton, dock på uppmaning av kvinnliga vänner, som sa åt mig att avbilda dem på just det Newton-artade viset) noterar jag att jag aldrig fått kritik, men när jag för tre veckor sedan tog mig före att lansera min egen Asatrogna gudinne-kalender (ger dig gärna ett ex i julklapp !) vilken dock endast innehöll helt påklädda modeller (utom Ran, som traditionellt sett är en havsgudinna och uttryckligen sägs vara klädd endast i ett fisknät – dock använde vi en bikini, för trevlighetens skull ) blev jag GENAST anklagad för att ha använt ”en manlig blick” och att vara sexist, etc etc. Underligt nog var det i det aktuella fallet också kvinnan bakom bilden som sade till hur hon ville bli avbildad, vad hon och ingen annan ansåg som smakfullt, exakt vilka poser, gester osv som skulle användas – och man undrar därför hur någon alls kunde tycka att detta var en ”manlig” blick, när upphovsmannen till verket var en kvinna… Flera andra modeller jag känner har samma åsikt – män är bara ”vandrande dildos” eller i bästa fall kamera-stativ- och absolut inte mer – och hur är då den traditionella feminismens förkunnelse alls tillämplig på allt detta ? Om det visar sig att kvinna A eller B avbildar sig på ett sätt som kvinna C eller D (I Sverige) inte gillar, är då fru/fröken A eller B en ”könsförräderska” och skyldig till brottet ”könsförräderi” enligt vissa feministers ”kanon” eller bibel… strängt taget verkar det ju inte klokt !
GillaGilla
Nja, det är ju en hel del som du kastar ur dig där Tann, men låt mig såsom varande en tämligen hård feminist se om jag kan nysta upp det där med manlig blick åt dig…
Teorin om den Manliga Blicken, känd från filmteorikern Laura Mulvey, har en hel del som talar för sig, samtidigt som den är djupt irriterande för envar som inte vill se sina egna preferenser och sin smak kategoriserad och granskad i termer av maktstrukturer. Som undertecknad, f.ö..
Grejen är att just frånvaron av nakenhet, eller tryckandet av nakenhet för en bild på en kvinna, även om det är en kvinna som begär den eller fotar den, gör inte att det saknas ”manlig blick”. DEN MANLIGA BLICKEN är inte EN MANS blick. Det är en kategori kompositionsval och sätt att avbilda som genom vissa koder gör att bilden anpassas FÖR män, för att behaga heterosexuella män och skildrar saker ur och för en sådans perspektiv, och som också har kvalitén att göra just Mannen till agerande, som betraktare, och kvinnan på bilden till betraktat objekt. Kvinnor internaliserar ständigt den Manliga Blicken, när de trycker upp sina behag och anpassar sitt sätt eller sitt utseende för att falla män i smaken. Många tänker inte ens på det. Manlig blick har för övrigt inte med mängden kläder att göra. Det där är en intressant poäng som inte minst mindre genomtänkta feminister missar.
Ironiskt nog Tann, är t.ex. bilder på en naken kvinna, som inte är tillrättalagd utan bara skildrar en oklädd kropp, ofta mindre präglade av manlig blick än en bild där, inte sälla en kvinna, vill framhäva sin kvinnlighets attribut utan att för den skull gå ”hela vägen” till full nakenhet. Det där är paradoxala grejer, och jag vet att det kan vara svårt att ta till sig, men det är något som man ständigt återkommer till när man skall skildra kvinnor. Jag har det ständigt på näthinnan när jag ritar mina hjältinnor. Hur hårt det där sitter i de flesta har därtill bevisats ett antal gånger – närhelst jag ritar kvinnor med lite muskler eller som aktiva, även Helt Nakna, så frågar sig många ”är det en kille?. Nej vänta en väldigt söt kille isf, med bröst…oooops”. Däremot kan allt naket reta upp den puritanskt lagda. Men det är en annan sak, och sistnämnda finns det föga anledning att respektera. Det är en olycklig sak, som jag delvis berörde i mitt inlägg om HMs annonstavlor, att det sker en hopblandning av begreppen.
Apropå pornograf är detta bara om du om du tar en bild som avbildar könsakten eller har dess ingående delar i fokus på bild. Kom ihåg porno-grapheia – ”samlags-bild”. Redan själva idén att en naken människa som sitter/står i en normal pose innebär pornografi är mer en rest av 1800-talets viktorianska skitsnack än något annat. Även om den svepande kritik som brukar riktas mot feminister för att vara frigida sexhatare är kvalificerat skitsnack och typiskt misogynt, så FINNS det i vissa kretsar en underström av prydhet och misstänksamhet hos vissa feminister. Detta är beklagligt, men förståeligt mot bakgrund av feminismens historia och det faktum att sexualiteten i så hög utsträckning skett och fortsätter ske på männens villkor.
OK längre än så orkar jag inte i just detta svar… 😉
GillaGilla