En dag att minnas armenierna och de ortodoxa kristna i Mindre Asien


”Trots allt: vem talar väl nu om förintelsen av armenierna?”

Det här är ett citat som tillmäts Adolf Hitler, från när han 1939 gav sin krigsmakt i uppdrag att föra utrotningskrig i öst. Som Adolf såg det, hade inget ansvar utkrävts för det turkiska folkmordet på armenier och andra kristna grupper i Anatolien åren före första världskriget. Vem minns nu armenierna? Brott mot människorätten är inga brott, menade han, om ingen bryr sig. Många andra har sedan dess laborerat utifrån samma princip.

Det armeniska folkmordet, främst genomfört av ”ungturkarnas” regim i det sammanstörtande Osmanska Riket efter första världskrigets utbrott syftade till att rensa Anatolien från de ortodoxa kristna där, då dessa alltmer kom att ses som ett säkerhetshot i ljuset av de annalkande kristna makter som hotade det sammanfallande imperiet. Det fanns redan, sedan 1800-talets sista decennier, en stegrande serie repressiva aktioner och progromer mot kristna, och med möjliga ingripande makter (främst Frankrike och Ryssland, som blandat sig i det förflutna) fullt upptagna med att själva slaktas under första världskriget kunde därför ”lösningen” på problemet med armenier och andra kristna som möjliga femtekolonnare bli en serie deportationer, arbetsläger och regelrätta massaker av hela befolkningar i en aldrig tidigare sedd skala som tog livet av minst 600 000 människor bara under åren 1915-1916.

Karta över tvångsmarscher & massakrer i det Armeniska/Ortodoxa Folkmordet

Den här utrotningen av den gamla kristna befolkningen i Anatolien var tyvärr varken den enda eller sista excessen i mordiskt människoförakt utan utgör, tillsammans med tyskarnas utrotningskrig mot Herero-folket i nuvarande Namibia,  den tragiska inledningen till 1900-talet, denna historiens blodigaste århundrade, med uppföljare i Stalins deportationer, kriget på Östfronten och nazismens Förintelseapparat, de Indisk-Pakistanska krigens avgrundspunkt 1971, Röda Khmerernas utrensningar i Kambodja, Bosniens etniska slakt och folkmordet i Rwanda, med flera. För att att inte nämna Darfur, där folkmordiska fördrivningar och massakrer ännu sker.

Det armeniska folkmordet blev en prototyp för massiva mordiska övergrepp: den kunde ske därför att det var slutpunkten på en process där generationer av ”söndra och härska”-taktik hade gjort folken i regionen antagonistiska mot varandra;  för att offret var svagt och försvarslöst; för att de som hade kunnat ingripa inte brydde sig, och  de som kunde startat opinion var likgiltiga; för att det var långt bort; för att de folken inte ansågs viktiga;  för att krigets idé kunde föras över på behandling av en hel befolkning och för att en idé om nationen som etniskt och kulturellt ”ren” gjorde att det framstod som en framkomlig väg. Pricka av faktorerna, och lyft på de senare övergreppens och folkmordens stenar, och man skall finna dem där.

Skallhög från det Armeniska/Ortodoxa Folkmordet

Den 24e April är den dag som armenierna lagt fast för åminnelsen av massakern av sina anfäder och mödrar, tillsammans med alla andra östliga kristna samfunden i det dåtida ottomanska riket, som de Syrisk-Ortodoxa kristna. Det är en också passande dag för alla att minnas en av de stora tragedierna i historien och hur enkelt det var för de med makt i världen att vifta bort den, först under ursäkten att det skett under 1:a världskriget, och för det andra med i princip ett rasistiskt avfärdande av några perifera ”folkslags” liv (minns till exempel att västs store hjälte Winston Churchill förordade giftgasbombning mot ”primitiva stammar” i engelsmännens besittningar i mellanöstern). Vem bryr sig väl om de där skäggiga mellanösterntyperna, de där omänniskorna?

Scenen var satt för att det endast en generation senare blev västerlänningarnas egna grannar som forslades bort i boskapsvagnar – den logiska kulmineringen av den brist på empati som var så påtaglig i Anatolien åren 1915-1916. Än idag, det kan vem som helst som talar med folk från regionen intyga, finns en enorm bitterhet över hur grannar och folken nästgårds villigt hjälpte till att utrota de föraktade kristna. Många kurdiska stammar ställde sig på ottomanernas sida då, för att bara ett par år senare finna att de inte skulle komma att behandlas mycket bättre – men då var skadan redan skedd, och än idag ger de ortodoxa ättlingarna till regionens invånare, inklusive armenierna som nu har ett eget nationalstat, inte ett vitten för kurdernas strävanden efter större autonomi. Och varför skulle de? I en region där historien är lång ligger kurdisk medverkan till det armenisk/ortodoxa folkmordet ännu som ett öppet sår, det kan jag personligen intyga. Och än idag vägrar den turkiska staten att tala om händelserna då som ett Folkmord, vilket dragit på det välberättigad vrede inte bara från armenierna. Kanske kan någon slags kompromiss nås, så att hundraårsåminnelsen av det första moderna folkmordet kan föra åtminstone något gott med sig.

Man kan bara hoppas.

————————————————————————-

För den som vill få en första inblick i dessa fruktansvärda men fascinerande händelser är artikeln ”The Armenian Genocide” på Wikipedia en seriös sammanfattning, oväntat bra med tanke på det svåra ämnet. Armenica.com har material om folkmordet i sin sajt http://www.folkmordet1915.se/, en resurs med mycket bra material varav en hel del samtida, som effektivt överkommer misstanken om tendentiös bias (med tanke på att det är en armenisk sida).

Det finns en aktuell,  nyutkommen bok på svenska av Ulf Björklund, ”Armenier – sex essäer om diaspora” som fokuserar på armeniernas situation idag och hur fördrivningen och utrotandet av Turkiets armenier har återverkningar även idag. Boken försöker sig inte på att ge en sammanhängande berättele utan består just av flera fragment, där den sammanhängande tråden är det faktum att de flesta armenier numera befinner sig i diaspora från vad de ser som sitt historiska hemland. Den finns på bokus http://www.bokus.com/bok/9789173313384/armenier-sex-essaer-om-diaspora/, men även adlibris http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173313386, bokia http://www.bokia.se/armenier-sex-essaer-om-diaspora-5050614 och ginza http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=698965

Att det här var kulmen på en lång process, som sannerligen inte bara omfattade de armeniska kristna utan också andra kommuniteter som de syrisk-ortodoxa vilka drabbades minst lika hårt är viktigt att komma ihåg om man vill förstå detta viktiga skeende, som ännu kastar sin skugga in i vår tid. Boken ”The Forgotten Genocide, The Last Arameans” av Sebastien Courtois fokuserar på dessa vidare aspekter, och rekommenderas. Den finns på adlibris http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1593330774 men kan också läsas på nätet tack vare googlebooks http://books.google.se/books?id=whDcogCNZs4C&printsec=frontcover&dq=The+Forgotten+Genocide,+The+Last+Arameans&source=bl&ots=gHZINZxp2M&sig=ue13IQwvxcZ7rpt6hhq3rQvs3kw&hl=sv&ei=nruxTaiTPIXoOeuM2f4I&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=7&sqi=2&ved=0CE0Q6AEwBg#v=onepage&q&f=false( Ett stort tack till Etval Aksöz för boktipset).

Posted on 24 april, 2011, in Islams Värld /World of Islam, Mänskliga Rättigheter /Human Rights, Politik /Politics, Samhällen Då & Nu, Världen and tagged , , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Intressant artikel. Det finns en annan svensk bok angående detta tema som heter: ”Folkmordet på armenier : sett med svenska ögon” av Göran Gunner.

    Länk:http://www.artos.se/ortodoxa-traditionen/folkmordet-pa-armenier-%E2%80%93-sett-med-svenska-ogon

    Bilden i artikeln är verkligen hemsk. Svårt att förstå att människor är kapabla att begå sådana brott.

    Gilla

KOMMENTARER TILL INLÄGGET

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: