Off you go…


Egyptens folk gjorde det som alla sa var önsketänkande – de fick bort den jäveln. Mubarak – ännu en i raden av ynkliga diktatorer som styrt med våld, rädsla och tortyr. Han tvingades till slut avgå, och det var inte en mördares kulor eller en blodig omstörtning utan folkets fredliga protester som gjorde det.

(Ett första inlägg om Egypten på denna blogg finns här)

Al-Jazeera natten 2011-02-11

Demonstranterna i först Tunisien, och sedan Egypten, har gett hela världen en viktig läxa, en dyrbar sådan inte minst för oss i västvärlden.

Under 18 dagar har vi sett människorna i två av arabvärldens länder inta scenen och kräva samma saker, samma friheter,  rättigheter och respekt för individens värdighet som vi självklart känner tillkommer oss, och som är alla människors arvedel.  Och som läxa för alla salafister, jihadister och andra religiösa idioter runtom i världen  har de visat sig kunna göra vad alla bombkastande mördare och terrorister i världen inte mäktat, precis det som Al-qaidas avskum aldrig kommer att kunna – de har verkligen skapat förändring, och genom att kräva rättigheter och frihet, inte en annan sorts repression. I Egypten har alla de som opponerat sig mot förtryck stått sida vid sida, män, kvinnor, kristna, kopter, sekulära och troende. Den vanlige medborgaren i mellanöstern träder fram, inte en slöj -och talibanskäggsförsedd karikatyr, lätt för oss att ignorera, avfärda eller ta avstånd från.

Ner med Mubarak - Protester (Bild AP)

Jag lägger också märke till något som många egyptier säger: idag är jag för första gången stolt över att kalla mig, att vara, egyptier. Det är en läxa också för alla de som vill leva på sitt lands eller sin kulturs gamla meriter. Egyptierna har visat sig vara värdiga söner och döttrar till sina förfäder idag, de som byggde pyramiderna, samlade all världens kunskap i Alexandria, som kastade ut korstågarna ur det heliga landet och först hejdade de härjande mongolerna. De har visat världen ett nytt underverk i vår tid, och åter gjort sitt land värdig beundran och efterföljelse.

Egypter i Washington stöder sina landsmän

Nu vaknar världen till en ny gryning. Det som bara var en dröm, det synes plötsligt inte omöjligt. Att civilisationens vagga, att mellanösterns länder kan bli suveräna, folkstyrda stater. Att förtrycket, korruptionen och också den enorma fattigdom som följt i dess spår, grunderna för terrorism och extremism i regionen, skall förminskas och förgås, och med den allas vår säkerhet och välstånd öka. Mycket kan gå fel. Som järnridåns fall visar behöver inte länder alltid förändras mycket till det bättre när auktoritära regimer störtas. Nya ”starka ledare” kan träda fram. Korruptionen kan lamslå landet. Interna stridigheter hejda framsteg och välstånd. Jag hoppas att våra egna folkvalda hädanefter skall ta mod till sig, och hjälpa till så mycket det går för att förbättra framtiden för folken inte bara i Egypten och Tunisien utan även vidare. Sluta betrakta mellanöstern enbart som en jättelik bensinmack eller pittoreskt turistmål, medan folken där dignar under diktaturer. Avsluta vårt stöd till de tyranner som förnedrar sig själva, sina folk och också oss.

Vi i Sverige står inte fria från behovet att ompröva oss själva, inte efter att vi skamligen överäckte Muhammed Alzery och Ahmed Agiza till CIA:s grobianer och vidare frakt ner till tortyr i Egypten. Chefen för hela det USA-ledda programmet av s.k. ”rendition”, i klara ord deportation till tortyr, var den numera bekante Omar Sulaiman, Egyptens nytilltillsatte vicepresidet. Jag hoppas svenska representanter skall uppmärksamma det blod som klibbar vid deras fingrar nästa gång de skakar tass med det svinet, och än mer att han snart får respass till en mörk fängelsehåla där han kan ställas till svars för sina brott.

Men idag, idag är en dag att glädjas över de nya dörrar och möjligheter som öppnas. En tyrann har fallit.

Om en personlig utvikning tillåts mig: när jag idag överräcker en serie artiklar till Utblick på temat ”Förändringens vindar i Egypten” för tryckning i nästa nummer är jag också lycklig över att fått tillstånd att vänta efter vår officiella deadline i torsdags, så att jag kan teckna överskriften:

En era är till ända. Hosni Mubarak, Egyptens självutnämnde ledare sedan 30 år, har avgått. Egypten har följt Tunisien i spåren och kastat ut sin diktator.

Ett tack till min redaktör och till Egyptens folk, som idag firar på Befrielsens Torg. Må fortsättningen bli lika lovande som begynnelsen.

———————————————————————————-

Uppdatering: Några tidningar om befrielsens dag

Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/jubel-efter-mubaraks-avgang_5935839.svd

Dagens Nyheter: http://www.dn.se/nyheter/varlden/blodbad-att-vanta-efter-mubaraks-besked

Sydsvenska Dagbladet: http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1382825/Kairo-exploderade-i-gladje-och-hopp.html

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8549337.ab

Expressen:http://www.expressen.se/nyheter/1.2326513/expressens-kassem-hamade-hela-egypten-ar-ute-och-firar

The Economist http://www.economist.com/blogs/democracyinamerica/2011/02/day_joy

Posted on 12 februari, 2011, in Afrika /Africa, Egypten /Egypt, Islams Värld /World of Islam, Mänskliga Rättigheter /Human Rights, Media & Rapportering /Media and Coverage, Politik /Politics, Samhällen Då & Nu and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Ett mycket bra inlägg. Jag gläds också, och håller med dig i nästan allt du skriver, men är ändå lite tveksam. För ögonblicket har de Egyptiska fältmarskalkarna, och de generaler som nu utgör ”Militärråd” och övergångsregering verkat luta åt, att det skall få hållas allmäna och öppna val så småningom, och går med på att många av deras egna privillegier måste försvinna, när Egypten nu ska demokratiseras, och statssystemet göras om. Låt oss hoppas att också resten av utvecklingen därför blir fredlig och demokratisk, men tyvärr tror jag att det är lite för tidigt att blåsa ”faran över” ännu..

    Gilla

    • Det är det sannerligen – för tidigt alltså. Hur många folkliga uppror har inte stulits på det sättet, att gubbarna i vapen helt enkelt tar över? Demonstranterna måste fortsätta sätta press på sina nya styresmän, annars kommer de att växa fast. Och omvärlden måste göra det klart att det är oacceptabelt att generalerna helt sonika tar över eller pyser ut de förändringar som folk förväntar sig. Tyvärr är den enda makt som verkligen kan utöva den pressen Mubaraks fd bästa polare amerikanarna. Vad kallar de det, deras favoritstyreleskick nu igen? Just det ”top-down democracy”. En underbar eufemism, helt i klass med Kinas ”demokratisk centralism”. Hur demokratiälskande och principfasta DE är när det kommer till kritan har vi fått ett utmärkt exempel på nyligen. Inte bara generalerna utan hela det gamla gardet måste snabbt väck om något av det som anständiga människor hoppas på skall bli av. Det kommer bli en lååång resa, det är ett tecken på hur sjukt Egypten varit att militären framstår som den mest sansade institutionen. Säkerhetstjänsterna och statsförvaltningen kommer att bli mycket värre – se bara på Turkiet och hur svårt det har varit att ens börja demontera ”den djupa staten” där.

      Gilla

KOMMENTARER TILL INLÄGGET

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: