Svårigheten ligger i att verkligen framställa en avbild av en gammal tant som biter en ung kvinna och inte få det att bli enbart komiskt – meningen är att det skall framgå att det gör ont, och att den yngre försöker slita sig. Samtidigt är ju sagan en dilemma-historia. Alltså kan man inte förse svärmodern med huggtänder, ondsint blick och andra attribut som gör valet alltför enkelt. På samma sätt fick inte den unga frun ritas för vacker – skulle jag valt mina favoritmodeller för afrikanskt utseende vore svärmor dödare än en sill…En tredje sak var förstås kläderna. ”Afrika” är ju en sådan banal kolonial etikett, som om närmare en miljard människor kan stoppas i en hög av mörka asterixnegrer med näsring. Mina personliga favoriter bland afrikanska folk är, förutom Etiopiens fascinerande storkungadöme, västsaharas kungariken: Mali, Songhai, Ghana, Kanem-Bornu…det var hårda riken som behandlades med respekt i alla väderstreck. För bilden valde jag därför en utstyrsel från östra nigerkröken, med vissa inslag från nuvarande Nigeria.

Sedan kom ett vägval ifråga om framställning som kunde bli problematiskt. jag ville få med maken, som förfärad kommer in för att se att hans mamma håller på att bokstavligen bita handen av hans fru… OK vi avbildar honom förfärad och förvånad. Men jag ville också göra själva dilemmats val tydligt med hans person. I sagan är mannen väldigt prudentlig och går till en domare för att bilägga tvisten, alltmedan hans stackars fru vrider sig i smärtor. Jag ville göra valet mer omedelbart, och försåg honom därför med ett västsudanesiskt svärd i ett avhängt axelbälte. Svärdets närvaro i bilden stärker omedelbarheten i mannens val – frun eller mamma?

Sedan lades elementen ihop, försågs med en viss bildbehandling och en påmålad bakgrund för att stärka kontrasten och tydligheten i bilden, och voila, en illustration av en sanslös situation…