Nostalgi om Kiralatet, Mamlucker och artistiska begränsningar


Med anledning av min födelsedag nyligen och lite reparationer av min ständigt krånglande utrustning förde jag över och städade upp lite filer från gamla datorer, inklusive lite bilder. Och fastnade i en nostalgisk betraktelse av två gamla diton…

En del diskussioner med den i forna seder och militaria väl insatte bloggkollegan Tannhauser  (bå bloggen Hedniska Tankar) apropå ett inlägg om historiska tester och experiment (https://paulusindomitus.wordpress.com/2012/01/12/tung-metall-skyddar-men-kanske-inte-sa-bra-i-strid-om-experimentell-arkeologi/) har fått mig att åter uppmärksamma det sätt på vilket våra intressen dalar och stiger åter i vågor genom åren. Betraktande mina gamla bilder såg jag en utveckling av korsflödet eller överlappningen av flera sådana intressen. För teckning, för fantasy, och för historia. Rättare sagt mellanösterns medeltida historia, ännu mer specifikt det här ofta omnämnda mamluck-rikets historia. De ritades med bara några års skillnad, men man kan se en progression där.

1991 hade jag börjat läsa om de märkliga slavkrigarna för en rollspelskampanjs räkning. Jag visste inte speciellt mycket om orientens materiella kultur eller utrustning, och de olika perioderna av militär teknologi. Det här är pinsamt tydligt i mina första utkast till teckningar. Jag ritade helt enkelt västerländska riddare från den senare medeltiden, från 1400-talet och framå. Och satte på dem lite exotisk parafernalia som spetsiga hjälmar.

Idag kunde det vara generande att se att mycket av inspirationen kom från så opassande källor som star-wars-filmerna, japanska samurajrustningar med mera. Men sådan ser inspirationen ut, man jobbar med vad man har. De där utkasten visar graden av min okunskap och mitt dåvarande mentala bagage mer än något annat.

Men det där var en ungdomlig och ivrig tid, och mellan läsande av BSOAS-artiklar av David Ayalon om mamluckerna fanns där en känsla att man inte gjorde de där killarna rättvisa. Att lära sig visualisera tidens klädedräkt och detaljer i den region man mer och mer insåg såg rätt annorlunda ut blev en slags följeslagare till att bara ta in information i bokform.

Mina studier av Keffiyeh-dok från källor

1993 försökte jag göra en slags filmposterliknande bild, med element inspirerade av mamluckriket. Min ritteknik var då ännu mer grov och primitiv än nu, och dessutom ojämn. För de förra delarna, som hantverkaren, den stående krigaren-officeren i mitten och den skriftlärde eller domaren till höger samt förstås stadsbilden, är en slags ofullständig serieteckningsstil påtaglig. Där skymtar bristen på färdighet i att t.ex. rita kläder och fall för mer oformliga skepnader. För andra, som magdansösen och det beslöjade ansiktet i förgrunden hade jag foton som förlagor, och där finns också ett försök till mer känslig pennföring.

Idé filmposterliknande bild till Kiralatet

Vissa kompositionsidéer är dock bra – som staden i bakgrunden med floden som smälter samman med den beslöjade under. Idag skulle jag kunna använda en sådan idé men säkert ändra på hur de fogades samman. Bonden och hantverkaren, och den skriftlärde ulama, en muslimsk skriftlärd ”notabel”, som visar på andra samhällsklasser än mamluckerna själva borde också vara med. Men man kan notera att förutom magdansösen fattas kvinnor – dåligt i en bild som vill ge en känsla för ett helt samhälle.

Nattklubb, inte medeltid - den egyptiska dans-och filmstjärnan Samia Gamal

Och detaljerna kan förstås göra enormt mer korrekta med hänseende på historisk vederhäftighet. Magdansösen är i sig ett sådan exempel på klassisk modern orientalism. Inte för att magdans inte fanns i mellanöstern på den tiden, det är en urgammal konstform. Men en dåtida magdansös skulle inte ha haft vad som uppenbart är en slags BH på sig, och troligen inte bar mage eller så avslöjande kjol. Det där är en modern avart, mer för att beundra kvinnlig kurvatur är dansen i sig, och typisk för vår tid – den där kostymeringen uppstod i själva verket för en västerländsk magdanspublik på 1800-talet och framåt.

Födelsen

Något liknande gäller krigarna själva, där boven mer var en uppenbar fantasyskada, som den den svarta amiren i en för perioden icke-existerande rustning. Att han skulle se cool ut var det viktigaste för mig. Jag hade inte läst historia på universitetet än och fått den autenticitetsdille som jag nu kräver av mina bilder och illustrationer. Numera vet man också att även tidstrogen mundering kan se både cool och tja, tilltalande ut, som t.ex. i den nyare storyboarden ”Födelsen” (i ett annat inlägg).

Poängen är att användningen av de missledda inspirationerna trots allt kantar ett slags fall framåt – från något slags allmänna  medeltidshårdingar  framstår mamluckerna och deras rike som klart icke-västerländska: deras placering i mellanöstern är tydlig och klar. Intresset har vidgats från bara krigarna till samhället i stort, inklusive den större miljön. Och poängen var att det visar ett mentalt skifte – min hjärna började byta scen, och sökte efter sätt att i en mening sätta bo därute, bortom den vanliga fantasy-verkligheten i en sammanhållen miljö. Jag gillade alltid den där bilden, med åren mer för dess idé kanske, än dess bestående artistiska värde, som tyvärr är begränsad. Att det fanns många fel där tar inte bort att de ändå ledde framåt – och de blev trots allt gjorda, det här var före den tio år långa torka som skulle komma.

 Kanske var man djärvare då – idag kan jag knappt dra ett streck utan att att läsa en specialiserad bok med urkunder för motivet. Det är ungdomens kaxighet som framträder. Och en dag som denna saknar man den, lite grann.

—————————————-

About thefeatheredsnake

Legal Consultant hooked on history, art & writing

Posted on 20 januari, 2012, in A'ratauma, All vår början bliver Svår, Egna Bilder /My Own Pictures, Historiska Studier /Period Studies, Islams Värld /World of Islam, Kiralatet, Kläder /Clothes, Mamluckerna /Mamluks, medeltidskläder /medieval clothes, Mellanösterns historiska kläder /historical middle east clothing, Rustningar /Armor, Studier i Anatomi & Utseende för A'ratauma, Tusen och en natt /Arabian Nights and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 5 kommentarer.

  1. Du dras som vanligt med (falsk? 🙂 blygsamhet.
    Visst har du blivit bättre, mycket bättre, sedan 90-talet. Men visst, så länge som tvånget att vara helt korrekt mot historien (dvs. där du inte vet var det är rimligt att göra ett avsteg) styr dig, så har du kanske inte uppnått målet – i.e. när du lugnt vet att du kan göra en avvikelse/utvikning. Jag tycker om delar av de tidigare av dina verk, bl.a monstruösiteten, som t.ex. inte framgår lika bra i senare verk (Djaq-Chigin t.ex.).

    Gilla

    • Ojojoj, det märks att du inte är en djurvän, hästtjejer som jag visat Djaq-chigin-bilden för tycker att JAG är monster som bara tänker sådant… 😉
      Jo men jag var nostalgisk häromdagen, någon blygsamhet ligger ju inte riktigt för mig, men med några glas vin kom det… Har också redigerat om inlägget lite grann, för att kompensera.
      Ifråga om ritandet kan ju förstås säga att det är ett mer otvetydigt tecken på framsteg att man blivit mer subtil också. Det är ju inte bara frågan om historisk autenticitet, utan om alla studier på sådant som minspel, hur folk faktiskt ska se ut och de anatomiska studierna…sådan är ju verkligen nyttigt och roligt dessutom. De anatomiska studierna av vår käre tokstolle Yakane är ju t.ex. jävligt bra stuff, och möjliggör i en mening mycket mer skapande eftersom de sätter en genomarbetad bottenplatta för vidare arbete…

      Gilla

  2. Kanske ska jag tillägga att tekniskt sett så har du förstås utvecklats enormt sedan den tiden, men det hoppas jag att var och en som tittar på skiserna etc. förstår.

    Gilla

    • Det finns ju en del av mina äldre bilder på gallerierna som jag antar att vem som helst kan se och jämföra stilar…men man kan iaf inte klaga på de inte var påhittiga…smått pårökta till och med…

      Gilla

  3. Och idag 25 Januari var det DAGEN PAULUS… Fortsätter, dagen till ära, också med mina favoritämnen…

    http://tannhauser3.wordpress.com/2012/01/25/dagen-paulus-och-den-svenska-bjornens-omvandelse/

    Gilla

KOMMENTARER TILL INLÄGGET

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: