Efter att ha skisserat och detaljstuderat starka mäns anatomi och utformat ett porträtt återstår en sista stöttesten: själva huden och kroppens ytlager. Fokus kom att ligga på ärr och skador, av vilka Yakane tyvärr har många, samt tatueringar. Detta är den sjätte delen i en serie om anatomiska studier. Samtliga delar kan ses under Studier i Anatomi & Utseende: Yakane.

Den sista men viktiga detaljen att utforma för Yakanes utseende är alla de märken, tatueringar och skador som denne dragit på sig under sitt övermänskligt långa liv. Här handlar det om rena övergripande koncept – den mer realistiska looken på de här detaljerna får komma senare.

En djup benskada ovan knäet

Ärren först. Dessa är främst skador från eld och handvapen, samt från omfattande piskning. Jag tittade på en hel del bilder på läkta sår av olika slag, och fann snabbt inspiration.

Amerikansk slavs skador efter piskning, 1863

Ursprungligen tänkte jag på hur mycket skador en människokropp verkligen kan ta och lägga Yakane nära gränsen, men jag fick överge det. Trots att denne är sannerligen härjad i sin kropp är det tyvärr ingenting mot de fruktansvärda bilder som nu fyller anatomimappen i mitt bildbibliotek, där de värsta kommer från perioden från amerikanska inbördeskriget till första världskriget, då förmågan till förstörelse tog ett språng fram och lämnade den medicinska bakom sig, tyvärr.

specialeffekt brännskada

Förutom ärren på kroppen har som redan visats i ett tidigare inlägg Yakane en del ärr på ansiktet. Utöver den kluvna läppen inspirerades jag av en kosmetiskt specialeffekt som jag hittade på nätet och som fick inspirera till ett vidhängande nät av ärr på ena ansiktshalvan.

Sedan kom tatueringarna. Inom islam är tatueringar numera något tabubetonat, vilket delvis ligger i linje med det på sistone aktuella s.k. ”bildförbudet” i Islam. Men historiskt sett har flera folkslag inom den muslimska världen, främst perifera sådana som turkar, tatuerat kroppen, och tagit med sig denna sed även efter sitt inträde i islams umma.

Mamlukiska runuk – notera örnen

Mamluckriket i Egypten och Syrien, som styrdes av den av främst turkiska slavar bestående armén (förlagan för Yakanes hemland Kiralatet), var en på många sätt apart företeelse som bl.a. inkorporerade den enda reguljära heraldiken inom Islam och utvecklade de s.k. rank (pl. runuk) eller fälttecknen till symboler för befälhavarnas och sultanernas person och status.

Örnstandard för mamlukiskt tablkhana, militärband

Så är det också i min berättelse, där krigarnas symboler skiljer ut dem från den vanliga befolkningen. Min idé var att mäktiga krigare som Yakane tatuerade sig med sådana symboler fyllda av viss rituell och symbolisk betydelse, inte olik en åkallan eller magi, i likhet med senare tiders Jannissarer (de turkiska elitstyrkorna).

Skisser schematiska mamlukiska örnar

Efter att min research drog fram ett antal historiskt belagda varianter (av vilka jag skisserat några här) valde jag att anta örnen som symbolen för sultanatet, den högsta jordiska makten. Den symbolen har en direkt motsvarikget i den s.k. ”Saladins Örn” som numera sitter på bl.a. Egyptens Flagga. För Yakane skapades en egen stiliserad design, som dock ligger tillräckligt nära de autentiska förlagorna, och sattes på hans ena axel.

Mer än bilder har dock skrift och kalligrafi en speciell roll inom islamisk konst, och det verkade närmast nödtvunget att Yakane borde ha en del skrivet på sig. Vid sådana tillfällen blir det klart hur illa det är att inte kunna arabiska, det skriftspråk vars motsvarighet dominerar Yakanes hemländer oavsett vilket språk man talade.

Provmålning Arabiska ord för tatuering

Efter en hel del tragglande på nätet kunde jag med klumpig hand pensla några ord som verkade passande. Texten ”al-mulku”, dvs. ”domänen” eller ”kungariket”, är ett uttryck som också har vissa gudomliga attribut, men som denoterar just det universella sultanatet, det som var ”Guds Skugga på jorden” för att använda ottomansk terminologi. Det passar att stå under sultanatets örn. På andra armen skall stå ”styrka”. Över bröstet bär Yakane ”aldrig besegras”, som i ”låter sig inte besegras”, och slutligen på ryggen ”den bryts inte” – dvs ”obrytbar”. I de delarna är symboliken som synes inte speciellt subtil.

Nåväl. Nu var allt avklarat, och urvalet av bilder med alla lager och de yteffekter som valts kunde monteras.

←Föregående: ”Yakane -Början på Slutet”

Nästa del ”Yakane -Början på Slutet del 2″→

——————————————————————

För en introducerande läsning om Mamluckerna respektive Jannissarerna rekommenderas Ospreys trevliga militära handböcker, ”The Mamluks” och ”The Jannissaries” respektive, som finns lätt tillgängliga på Amazon (http://www.amazon.com/books-used-books-textbooks/b?ie=UTF8&node=283155) och Ospreys egna weppshop (http://www.ospreypublishing.com/). Vidare läsning om de fascinerande mamluckerna rekommenderas, till exempel David Ayalons ”Slaves on Horses” och dennes många artiklar publicerade i Bulletin of the School of Oriental and African Studies.

Om det omtalade muslimska bildförbudet kan redan de introducerande artiklarna i tex.  http://en.wikipedia.org/wiki/Depictions_of_Muhammad och http://www.religionfacts.com/islam/things/depictions-of-muhammad-in-islamic-art.htm tjäna till att belysa de många aspekterna i denna långt från entydiga frågoa.

Ifråga om tatueringar är dock auktoriteterna som intar en förbjudande hållning rätt starkt överrepresenterade – eller det är de som hörs mest. Se tex http://www.muslimconverts.com/cosmetics/tattoos.htm,  http://www.turntoislam.com/forum/showthread.php?t=14226 och http://www.islamweb.net/emainpage/index.php?page=articles&id=138057

Örnen är en symbol med lång tradition i mellanöstern, och i Egypten går den tusentals år tillbaka som bäraren av solskivan, identifierad först med Ra, solguden, sedan den falkhövdade Horus, symbol för de Egyptiska Faraonernas gudomlighet. Inom Islam är den s.k. Saladins Örn en symbol som används med hänvisning till sultan Salah-al-Din (Saladin), som besegrade korsfararna i det berömda slaget vid Hattin 1187 och senare stred mot den berömde Kung Richard Lejonhjärta. Saladin var sultan över Syrien och Egypten i förening, och det var hans dynasti, Ayyubiderna, som föregick mamluckernas maktövertagande år 1250.