Eller: ”För övrigt anser jag att Versailles bör förstöras”

Såsom av en händelse genomled jag hysterin kring prinsessbröllopet djupt inbegripen i egna bröllopsbestyr av ett särskilt slag… ett bröllopsporträtt. Och nej, inte av nån ätstörd aristokrat och en gymägare utan av mer förtjänstfulla personer.

Björn & Jennys Bröllopsfotografi

När vännen Björn och hans ljuvliga brud Jenny förmäldes för läänge, lääänge sedan (hehe) skickade de ett fint kort i klassisk stil som sedan dess haft och behållit en hedersplats hos mig. Ett minne av en fin dag, av storartad glädje och lycka och att fantasin att brudgum och brud kan vara på sitt ypperligaste denna symboliska dag faktiskt kan slå in.

Men. Nu är vissa av oss så funtade att vi icke kan låta bli att skämma det fullkomliga utan ständigt, som Stephen King säger, funderar på ”Vore det inte kul om…?”.

Det började som ett skämt, tänk om man kunde tänka sig bröllopstablån i en helt annan miljö, säg i ett tibetanskt lamakloster med de unga tu i region- och tidstypiska kläder? Knasigt men kul… och jag började till och med skissa på ett vindpinat Himalaya och knäppa kostymer kompletta med rustningar och prinsessan Amidala-liknande håruppsättningar, som här skall förbigås utan vidare kommentar…

Jag skojade om det där en dag och fick höra att ”andra hälften på 1700-talet skulle vara ett bättre val”.

Marie Antoinette i blå klänning 1783

Jaså…hmmm… ja klädmässigt mycket anslående, med möjlighet till extravagans i både accessoarer, frisyrer och annat. Dessutom helt nytt för mig. Idén växte och blev oemotståndlig, speciellt efter att jag läst en bok om Madame de Pompadour. Och så, en dag, begynte ett mer seriöst skissarbete .

Det svåra var förstås porträtten – här har medgetts förut att det inte är min starka sida. Men med lite svett och nervdarr fick jag fram en OK likhet på en första skiss av bildens mö. Sedan kom arbetet med design av en sen 1700-talsklänning, frisyr och accessoarer. Jag bestämde mig för franskt post-1770-tal á la Marie Antoinette, och kunde efter lite research från filmer och böcker få fram en tidstypisk men ändå unik look.

Jenny i Fransk sen 1700-talsklänning

Håret var extra kul, med utmaningen att  få den höga perukfrisyren tidstroget imposant utan att huvudet såg ut som en jättelik hårpuff.

Klänning, profilporträtt och frisyr hade alla skissats i samma teknik, blyerts och kolkrita, och kunde monteras till en sammansatt bild. Fram trädde en förvånansvärt hyfsat porträtt. Stärkt av reaktionerna och input som följde på en liten remissrunda kunde jag börja grunna på bildens vidare element.

Livgardet, samtida teckning Krigsarkivet

Näste man till rakning var just det, mannen. Här började Marie Antoinettes historia, som redan funnits i mitt bakhuvud och framstående förekommit i min research, surra lite högre. Marie hade en svensk älskare, den oförvägne Axel von Fersen. Vore det inte kul om…. man kunde klä Björn i uniform från perioden? Efter lite letande fastnade jag för Livgardets uniform  Det passade också med tanke på att en Livgardist var en mer upphöjd soldat, och verkade i omedelbar anslutning till kungliga personager.

Livgardets Unifrom 1779 för Björn

Det fanns bilder på lite olika varianter från olika år på nätet, men grunddragen var desamma. Uniformen av 1779 passade bäst för ändamålet, och med hög hatt, peruk med hårtofs och blekgula handskar trädde en översiktlig blyertskiss fram.

Sedan kom frågan om hopsättning och förberedelse för målning. Med photoshops hjälp fogade jag ihop skisserna när de nått samma grad av färdigställande. Jag bestämde mig för att använda mig en helt ny teknik för målning, inspirerad av en förebild, den nyligen avlidne mästaren på historiska illustrationer Angus McBride. Han gjorde den underliggande skissen på duken i brun s.k. sepia-ton, och målade sedan över den med ganska tunna färger som låter det underliggande framträda som skuggor och konturer som på ett påtagligt sätt smälter ihop med de ovanliggande färglagren.

Björn & Jenny skiss Sepia

En viktig detalj fattades nu – bakgrunden. Bildens tema hade vid det här laget fått ett helt  eget liv, och valet var ganska självskrivet: slottet Versailles. Svårigheten låg främst i att hitta ett bra perspektiv, lagom långt borta för att slippa måla varenda krusidull men ändå tydlig nog att kännas igen. Efter lite letande i arkiv och nät gjorde jag en kolskiss som jag trodde skulle fungera, med en av flyglarnas hörn och en liten fontän som de två kunde tänkas sitta vid kanten på.

Blyertskiss av Versailles

Den där skissen fick genomgå samma behandling till sepia (kan photoshop tackas nog?) och sedan var det bara målning som återstod. Jag gjorde först ett färgtest, efter att ha fått tips om färgval – blått på klänningen önskades. Det passade väl ihop med uniformens färger, och efter att ha sett resultatet av övermålningen av sepiaskissen satte jag igång. Den nya tekniken visade snart sina förtjänster – bilden blir mer än någonsin förut en målad tavla, där datorpenslar förvisso ersätter fysiska dito men där färger, vattenmängd och annat är identiska till sin effekt som en verklig förlaga, och smälter ihop på ett sätt som tvingar en att vara försiktig och tänka som om man använde verkliga material. Bilden avancerade dessutom mycket mer jämt än den tillförne använda skaltekniken. Versailles målade fasad blev bra, åtminstone med tanke på att det var ännu en av dessa första gånger som ett sådant motiv användes.

Björn & Jenny i Versailles

Som vanligt kunde komplikationer inte riktigt undvikas: bilden tycktes närapå vara färdig och funderingar började på renderingar (ljus- och eftereffekter) när det slog mig – utifrån den ljussättning jag valt skulle fontänens vatten reflektera fasaden. Aaaargh – under några dagar ansågs det att Versailles för Övrigt bör Förstöras, men det hela blev trots allt ett lyft, och genom omsorgsfullt val av färg och droppande penslar blev det faktiskt inte illa alls. En annan sak som inte helt kunde skylas av min nybörjarteknik var att skisserna för porträtten inte riktigt överensstämmer: Björns porträttskiss tar sikte på skuggorna i ansiktet medan Jennys trycker på dess linjer. Efter påmålning blev de där skillnaderna påtagliga, men då var det för sent att göra om, och deadline (midsommarafton) närmade sig med stormsteg.

En sista komplikation blev tryckning och inramning som drabbades av det mest osannolika strul i precis sista sekunden, men efter vredesutbrott och gisslantagningar i en atelje kunde bilden ovan till slut produceras och levereras, med, verkar det som, ett gott mottagande. Må den skina på sina protagonister med alla välgångsönskningar som tänkas kan.

————————————————-

Madame de Pompadour, som delvis inspirerade mig till tavlan, läste jag om i boken ”Madame de Pompadour- Intelligens, Skönhet, Makt” vilket för övrigt är passande med tanke på mitt motiv, skriven av Herman Lindquist. Den finns på varje välsorterad bokhandel och förstås Adlibris och bokus. Rekommenderas för inblick i ett fascinerande liv och maktens intriger i det förrevolutionära Frankrike, med en kvinna för en gångs skull i huvudrollen.

Marie Antoinette är en intressant och fascinerande gestalt som fått otroligt mycket dålig press genom åren, något som började medan hon ännu levde. På senare tid har en viss drift att vända på perspektiven infunnit sig. En introduktion kan som vanligt hittas på wikipedia, artikel http://en.wikipedia.org/wiki/Marie_Antoinette. Det har skrivits otaliga böcker och gjorts filmer om Marie Antoinette, för många för att nämnas, se bara listan i den egna artikeln http://en.wikipedia.org/wiki/Marie_Antoinette_in_popular_culture. Den senaste filmen om henne av Sofia Coppola med Kirsten Dunst i huvudrollen (http://en.wikipedia.org/wiki/Marie_Antoinette_(2006_film), http://www.imdb.com/title/tt0422720/) tillhör genren Marie Antoinette-apologier, men gör en intressant parallell till dagens unga rika kändiselit och deras liv, och är också sevärd på basis av gott skådespeleri och förstås fantastiska kostymer. Den gav mig mycket inspiration och rekommenderas. Jag vill också rekommendera Caroline Webers bok ”Queen of Fashion: What Marie Antoinette Wore to the Revolution”, som jag fick nys om i en välskriven artikel  i ofta läsvärda Slate Magazine, ”The Queens Closet”. Caroline Weber talar också om sin bok i en intervju på den intressanta sidan Big Think, där hon utvecklar sina tankar om modets betydelse i historien och pekar på fakta som pekar på att Marie Antoinette trologen var mycket mer kapabel än vad som ofta hävdats  -se http://bigthink.com/ideas/16967. Hennes bok finns på Adlibris och Bokus/Akademibokhandeln.

Mer om svenska historiska uniformer för de intresserade finns i t.ex Krigsarkivets samlingar, som har översiktsbilder från många olika regementen – se http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=7579&refid=1132

http://en.wikipedia.org/wiki/Angus_McBride, http://www.illustrationartgallery.com/acatalog/Illustration_Art_Angus_McBride_291.htm, http://eu.art.com/gallery/id–a82076/posters.htm