Om den arabiska våren – fokus Det Muslimska Brödraskapet 1


De första dagarna i februari skrev jag en artikel om det Muslimska Brödraskapet för Utblick, med anledning av de stora massprotesterna i Egypten som kulminerade i Mubarakregeringens fall. Meningen var att i förväg uppmärksamma det muslimska brödraskapet och dess eventuella agerande i ett post-Mubarak-Egypten, genom att genomlysa rörelsens historia och utveckling i nutiden.

Flera artiklar, först i the Economist (http://www.economist.com/node/18486005?fsrc=scn/fb/wl/ar/islamarabrevolutions,
http://www.economist.com/node/18486089) och sedan lite varstans (se t.ex http://www.saudiwave.com/Politics/the-current-arab-uprisings-will-not-necessarily-favor-al-qaeda.html, http://sv.danielpipes.org/9503/analyserande-upproret-egypten och http://www.newstatesman.com/blogs/the-staggers/2011/01/arab-islamist-egypt-democracy, för att ta några, har därefter ställt sig frågan vilken roll islamismiska ideologiska rörelser kommer att spela i ett framtida mellanöstern.

Fokus har främst legat på dels Libyen, där oron helt uppenbart är att fundamentalister skall få en viktig roll i upproret. Muammar Khadaffi har ju själv använt det där som ett hjärnspöke för att minska sympatierna för sina motståndare, men oaktat detta finns det en klar fara att ta hänsyn till –  ju mer brutalt och utdraget upproret blir, med mer tendenser till gerillakrig, ju starkare skulle ett eventuellt religiöst element kunna göra sig gällande bland Khadaffis motståndare. Lärdomarna av Libanon, Gaza och Afghanistan är tämligen klara på den punkten. Läget i Lybien är dock fortfarande mycket oklart, och kan gå en mängd oförutsedda riktningar beroende på stridernas utgång.

Det andra stora frågetecknet har ofta gällt det Muslimska Brödraskapet i Egypten, som utgör den största samlade rörelsen bland den forna Mubarak-regimens motståndare. Här finns det mycket tydligare linjer att följa, flera vilka kunde anas med lite insikt i Egyptens politiska miljö och Brödraskapets sätt att agera. Med anledning av nyligen timade händelser sedan Mubarak-regimens fall skall därför artikeln från Utblick publiceras i här, i webbanpassad form, följt av några kommenterarer i ett följande inlägg, del två (2), där några trådar kring den senaste händelseutvecklingen tas upp.

—————————————————————————–

Brödraskapet – Hot eller Löfte?

Ikwan al-muslimun, det muslimska brödraskapet, grundades 1928 i Egypten av Hassan al Banna som en social reformrörelse – bland städernas fattiga och behövande startade brödraskapet skolor, läkarmottagningar och andra former av hjälpinrättningar, aktiviteter som kombinerades med en muslimsk fromhet som höll fram Islams grundläggande lära som ledstjärna. Under rörelsens första årtionde skulle man kunna jämföra dess fokus med en sådan rörelse som Laestedianerna i Sverige: man ville inrätta ett mer rättfärdigt och fullkomligt samhälle, med ett stark social prägel baserad på religiösa principer, i dess fall med Islam och dess avledda lag sharia som bärande fundament.

Muslimska Brödraskapets Symbol - lite olycksbådande med svärden där...

Men Brödraskapets religiösa agenda kom att föra det i konflikt med de västerländska kolonialmakter som under 1930-talet kontrollerade inte bara Egypten utan stora delar av den muslimska världen, och ledde också till att man snabbt fick många systerorganisationer utanför Egypten trots att man ännu inte var en massrörelse. Sistnämnda kom att förändras under 40-talet då det bildades nya fraktioner som anslog en militantare hållning och drogs med i tidens framväxande nationalistiska och antikoloniala strömmar.

Brödraskapet förbjöds 1954 för deltagande i politiska attentat och har verkat i ständig opposition till rådande regimer sedan dess. Under 1970-talet tog organisationen avstånd från våld och menar sig nu verka för en samhällsomvandling i islamisk riktning med enbart fredliga medel. Det har därefter kommit att skilja sig från grupper som Gama’a Islamiya och Islamiska Jihad som tog upp den militanta manteln, sistnämnda t.ex. genom mordet av Egyptens president Anwar Sadat. Alltsedan 80-talet har det muslimska brödraskapet bekämpats av sittande regeringar i Egypten med massarresteringar, tortyr och hinder för dess medlemmar att verka i politiken.

Vad som gjort brödraskapet och dess ideologi problematisk och hotfull för fler än Egyptens diktatorer är dess konservativa, bitvis reaktionära, tolkning av hur ett ”islam-baserat” samhälle skulle se ut. Det här idéarvet ställer det på kant med sekulära politiska riktningar och med västerländska ideal såsom full jämlikhet mellan medborgare av olika trosriktningar eller mellan könen samt rättigheter för homosexuella. Rörelsen omfamnar t.ex. demokrati och demokratiska val som ett ”sant islamiskt styrelsesätt”. Men fortfarande anser rörelsen enligt sina stadgar att t.ex. en kvinna eller en kristen inte skulle få inneha den högsta regeringsmakten i landet (koptiska kristna utgör 10% av Egyptens befolkning), och ser det som en öppen fråga om kvinnor skulle få inneha höga juridiska ämbeten såsom domare. En snabb titt på rörelsens hemsida visar att man anser att ”kysk” klädsel i form av kläder som enbart visar händer och ansikte är påkallad för kvinnor och att man strävar efter en allmän fysisk separation mellan könen i det offentliga rummet.

”Västerlandet har helt berövat kvinnor deras moral och kyskhet ”
Från Ikhwanweb, Muslimska Brödraskapets Hemsida, 20110211

Brödraskapet och Våld

En annan sak är rörelsens relation till väpnade metoder. Sayyid Qutb, en viktig figur inom rörelsen på 50- och 60-talet räknas som en av ledstjärnorna för att legitimera väpnad kamp och terrorattentat mot t.ex. sekulära arabiska regimer sådana som Egyptens, och betraktade dessa som takfir, avfällingar (straffet för vilket de menar är döden). Men Qutbs’ ideologi blev inte dominerande inom brödraskapet, som tvärtom kom att gå motsatt väg och avsvära sig alla former av väpnade aktioner efter 70-talet. Det var de som stödde Sayyid Qutbs väg som kom att bilda stommen för jihadistiska grupperingar som Islamiska Jihad och Gama’a Islamiya, vilka verkar för väpnad kamp mot vad de anser vara ”islams fiender” och använder terror som vapen. Brödraskapets nationella grupper har i motsats till detta konsekvent avstått från att delta i väpnade uppror eller terror de senaste decennierna – tydligaste i detta hänseende är fallet Algeriet, där brödraskapets gren Rörelsen för Ett Fredssträvande Samhälle (Harakat mujtama’ as-silm) tog avstånd från Islamiska Räddingsfronten (FIS) som vann valet men deklarerade att de tänkte avskaffa demokratin, liksom man motsatte sig det väpnade GIAs (Beväpnade Islamiska Gruppen) påföljande blodiga krig mot regeringen. Numera ingår man i en koalition som stöder den civila regeringens kamp mot militanta islamister. För detta och för att brödraskapet håller fast vid en sekulär konstitution och dito lagar, och betraktar icke-muslimer som medborgare med i stort sett samma rättigheter som muslimer klandrar salafister (vilka vill islamisera samhället med våld och inrätta teokratiska regimer) över hela den muslimska världen brödraskapet och anser dem vara avfällingar och legitima måltavlor för våldsaktioner.

Ett problematiskt par: Hassan al-Banna & Sayyid Qutb

Brödraskapet kritiseras ofta för sin”underjordiska” natur. Dess historia av förföljelse har lagt grunden för en tradition att uttrycka sig och verka dunkelt , vilket bäddar för anklagelser om att hysa en dold agenda. Ibland har även högre funktionärer som det styrande rådets medlemmar prisat jihad i otydliga ordalag, vilket oroade betraktare i t.ex. Israel nästgårds varit snabba att plocka upp och reagera på – inte helt utan orsak, med tanke på deras dyrköpta erfarenheter av t.ex. Hizbollah. En annan sak är att då och då har dokument dykt upp som, om de vore äkta, skulle peka på att grupper inom brödraskapet inte bara verkar för islamiska reformer inom islams länder utan också i tysthet för islamisering av icke-muslimska samhällen som länder i Europa, eller självaste USA. Att koppla sådana uttalanden till brödraskapets högre organ eller organisation har dock varit svårt.

Brödraskapet som Politisk Rörelse

Genom sin tidiga start, den roll det spelat i Egypten och i framväxten av en ”internationell islamism” kom Brödraskapet att bli den troligen viktigaste islamistiska organisationen i världen. I Egypten har brödraskapet inte kunnat verka som ett politiskt parti: dess medlemmar ställer upp som ”oberoende” kandidater i val, och dess organisation skulle närmast kunna liknas vid de högerkristnas i USA, med mängder av samverkande lokala initiativ av varierande räckvidd med koppling till rörelsens världsåskådning – skillnaden är att man själv ställer upp i val. Trots Mubarak-regeringens försök att hindra brödraskapet från att ställa upp i valen 2005 tog dess ”oberoende” medlemmar ca 20% av rösterna i parlamentsvalen, vilket ledde till lagstiftning som explicit sökte hindra medlemmar av religiösa organisationer från att ställa upp i val. Grenar av brödraskapet har dock varit med och drivit politiska partier på andra håll i arabvärlden, exempelvis i Jordanien, Algeriet och Tunisien. Det palestinska Hamas började också som en gren av det muslimska brödraskapet, och även om dess kamp mot både Israel och PLOs bärande partibildning Fatah har lett till att det militariserats finns fortfarande vissa kontakter till moderorganisationen kvar.

Muhammed Badie, Muslimska Brödraskapets Ordförande

Brödraskapet är dock i grunden en decentraliserad organisation baserad på lokala avdelningar, som utser delegater till överordnade lokala styrande råd som i sin tur utser representanter till det högsta rådet (shura). Denna utser i sin tur en slags styrelse, ledningskommittén. Muhammed Badie är sedan 2010 ledningskommitténs ordförande och således brödraskapets högste representant. Varken de lägre eller det överordnade rådets uppgift är direkt kontroll över de lokala brödraskapens aktiviteter utan främst att staka ut ideologi och färdriktning. Vad detta innebär kan numera tolkas ganska vitt och det finns således plats för debatt inom rörelsen. Så har t.ex. grenar av brödraskapet kritiserat det ledande rådet i Egypten för dess sena och tveksamma anslutning till de pågående protesterna, och yngre medlemmar tog självständigt initiativ för användandet av blogosfären och samverkan med kefaya-rörelsen för att protestera mot Mubarak-regimen efter 2007.

Framtiden för Brödraskapet

Var är brödraskapet på väg och vilken roll kan de axla i dagens nya Egypten? I Egypten är muslimska brödraskapet idag den enda organiserade rörelse som, om det tilläts bilda ett politiskt parti, samtidigt kan räkna med ett brett nätverk av sympatisörer, har potential att verka över hela landet och har medlemmar med erfarenhet från parlamentsarbete. Brödraskapet kommer troligtvis, om inte någon helt oförutsedd katastrof slår till, inte att verka för en radikal, revolutionär omstöpning av samhället: det skulle förutsätta en väpnad eller våldsam revolution av den sort som skedde i Iran och som det inte finns stöd för i dagens brödraskap. De framåtsyftande medlemmarna av rörelsen verkar för att brödraskapet skall försöka gå samma väg som välfärdspartiet i Turkiet och bli den viktigaste politiska kraften i ett mer öppet Egypten. De pekar på att Välfärdspartiet trots många olyckskorpar har bidragit till att göra Turkiet mer demokratiskt och samtidigt mer självständigt i den internationella politiken. En mild form av islamisering inom ett i övrigt civilt samhälle är deras väg. Att kräva en omedelbar och radikal form av islamistisk politik skulle troligen dra på sig den mäktiga arméns motstånd –erfarenheterna från Turkiet visar att det i en auktoritär stat finns strukturer som kommer att motsätta sig förändringar, och kanske orkestrera en statskupp. Bedömare varna dock för att Egypten inte, som Turkiet, har en tradition av auktoritär strikt sekularism som kan sätta gränser för brödraskapets ambitioner att omstöpa samhället i religiös riktning.

Många av brödraskapets medlemmar är härdade av år av förföljelse och tortyr men har trots det hållit fast vid sin icke-våldsideologi. Detta borde uppmuntras: historiskt sett har mönstret varit att när brödraskapets mer moderata flyglar brutalt slås ner, radikaliseras vissa medlemmar  och ger upphov till mer militanta och våldsbenägna grupper. I själva verket borde det vara den största källan till oro vad det gäller brödraskapet om rädslan gäller terrorism och militant islamism – att brödraskapet utestängs från makten så flagrant eller våldsamt att själva repressionen ger upphov till en våg av bomb- och skjutglada aktivister med kontakter över hela den muslimska världen. Med tanke på brödraskapets kontaktnät och bredare sympatisörbas skulle det få al-qaida-inspirerade gruppers terror att blekna vid jämförelse.

Pablo Fuentes Leiva, för Utblick, 2011-02-11

—————————————————————————————

<-Föregående del: ”Protesterna i Egypten och det Muslimska Brödraskapet […]”

Nästa del: Om det Muslimska Brödraskapet del 2 ->

——————————————————————————————–

Det Muslimska Brödraskapet på Nätet – ett urval

Posted on 13 april, 2011, in Egypten /Egypt, Följetonger /Posting Serials, Islams Värld /World of Islam, Media & Rapportering /Media and Coverage, Muslimska Brödraskapet /Moslem Brotherhood, Politik /Politics, Politiska Symboler /Political Symbols, Publicerat i Tidningar/ /Externa websidor, Samhällen Då & Nu, Symboler and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

KOMMENTARER TILL INLÄGGET

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: