Bloggarkiv
First Times /Förstagånger: Alcohol Color Markers
Eller ”All vår början bliver svår…: en första övning i att använda färgmarkers som huvudredskap för bilder”
Ett nytt år har sedan en tid medfört nya utmaningar. I år är det två som står på tapeten: att lära sig måla i akryl, och att lära sig bemästra färgmarkers (alkohol).
Alkoholmarkers är numera ett populärt redskap, men hade i stort sett undsluppit mig före förra årets (2025) serie av porträtt med årstids -och regionteman (se ”Den Enda för alla Årstider”).
Eftersom en sådan var med i det set på 6 olika pennor som sändes mig för skapandet av den första bilden (se ”Höstfärger”), bestämde jag mig för att försöka ha med åtminstone en marker för var och en av de 6 bilderna i serien. För ändamålet inköptes ett bas-set med Ohuhu färgmarkers.
Sedermera kompletterade de med samma märkes ”Skin Tone” 6-pack. De kom därefter till bruk för läggandet av bakgrundstoner, ibland för någon detalj och andra lite perifera bruk, med varierande grad av framgång. Men till dags dato hade jag faktiskt aldrig använt markers för att rita en hel, eller ens central del av en bild.
Dags att ändra på det. Så i akt och mening att råda bot på denna brist greppades pennorna och ett ark Sakura Manga Paper för att för första gången sätta markers i centrum och pröva om ens darrhänta nybörjarjag kunde använda dem för åstadkomma något vettigt.
Jag bestämde mig för att dela upp övningen i fyra delar. I den första (A) skulle jag undersöka deras förmåga att skapa nyanser och olika tonarter i en annars ganska ren linjebaserad bild. Jag valde en slags mix av figurerna Mira och Rumi från förra årets animerade succéfilm K-Pop Demon Hunters, som varmt rekommenderas. För den andra bilden (B), med tonvikt på målningsliknande heltäckande bruk av pennorna för att skapa veck och volymer, valde jag en klädnad ur mitt galleri av dräkter från Kina under Sung (Song) -dynastin (960–1279) I den tredje (C) ville jag pröva färgmarkörernas omtalade förmåga att blandas med varandra för att få fram helt nya färger och valde som motiv en egen design av Fenghuang, den mytologiska kinesiska fågeln – som också har koppling till mina berättelsers Kati. Sist (D), och svårast, ville jag pröva att göra ett någorlunda naturtroget porträtt, och valde för ändamålet den anslående puertorikanska aktrisen Roselyn Sanchez som motiv.
Och så vart det. Det var en… intressant men stimulerande upplevelse. Färgerna är verkligen starka, och pennorna flödande: de blödde igenom även det ganska tjocka 250grams papperet. Jag kunde konstatera en bit in på bild (B) att det gäller att tillämpa ett lätt och flödande handlag i kontinuerlig rörelse – verkligen inte mitt forte – om man vill undvika draglinjer och klumpar. Användbarheten av setets medföljande blender kan ifrågasättas. Men pennornas förmåga att kombineras för nyanser och helt nya färger har potential: fenghuangs orangea toner t.ex. skapades helt med en blandning av rosa och gul. För (A), (C) och (D) kompletterades markörerna med lite andra pennor för konturer och detaljer: fineliner för konturer i (A) och (C), vitpenna i (A) och blyertspenna för (D).
Det var kul. Och lovande, för att vara första gången. Jag kommer säkerligen att återvända till markers som huvudredskap, och kanske pröva på större, sammansatta bilder, kanske med miljöer eller liknande i bakgrunden.
I väntan på Mulan
Lite typiskt för livet så här i Coronatider: återväckandet av denna blogg kickar igång med en teckning som låg och jäste över ett år och som gjordes färdig i våras, inspirerad av den kommande spelfilmen ”Mulan”.
Vars premiär blivit uppskjuten till…ingen vet när
I väntan kan man dock snurra på vad man har, i det här fallet den första bilden som getts någon form av avslut sedan september 2017.
Under 2018 fnulade jag lite på en skiss till en kinesisk krigare, delvis inspirerad av den stundande premiären av Mulan, spelfilmsversionen av den kinesiska hjältesagan om Hua Mulan, en flicka som tar sin fars plats i hären som skall försvara Kina mot de leda hunnerna. Jag är ett starkt fan av den storyn, och den tecknade filmen från 1998 är en av mina favoriter. Kanske därför fortsatte jag, till skillnad från allt annat under året, att jobba lite på den, iaf. så pass långt att den fick lite tusch stänkt på sig.
Det fanns dock andra källor till den där bilden och flera kringkladdar och skisser: nämligen i mitt eget världsbyggande. Jag gjorde vid tiden research om det sena 1200-talets Kina, såsom det tog sig ut vid tiden för mongolernas invasioner, och som alltid tillkommer en del visuella skisser och anteckningar. Det var Sung-dynastin (960-1279), som IRL liksom i min värld kom till korta mot mongolerna, som var i fokus. Grunden för min kinesiska krigare till häst blev således det (nord-)kinesiska tunga kavalleriet under 1200-talet. En viss bekantskap med perioden gjorde det antagligen lättare att komma igång, och för detaljerna finns visuella förlagor från eran.
Kinesisk rytteri Sung-perioden (960-1279), samtida målningar och teckningar
Hursomhelst. Den här våren, när filmens premiär (ursprungligen satt till den 27e Mars) närmade sig och flera utmärkta trailers började visas, vaknade flamman igen. Mulan till ära skulle min kinesiska ryttare bli klar, för tusan. Och så, greppade jag musen för att färglägga den tuschade teckningen i GIMP.
Metoden var som vanligt inte avancerad – ett basfärglager över teckningen i multiplicerat läge. Sedan lite fler lager för mörkare och ljusare valörer, och en enkel fond. Det tog förstås helt orimligt lång tid med bara musen som redskap, men blev ändå OK nog för att gå vidare med att hitta och utforma detaljer som brodyren på tunikan och så vidare. Som ofta är fallet kom en flaskhals ifråga om ljussättning och slutbehandling. Mina kunskaper om bildbehandling är så yxiga att det tar mycket letande och återuppfinnande av hjulet för att få till färger och ljus.
Sung-ryttare, skuggad m riktat ljus
Till skillnad från hur det brukar vara när jag frustrerat mer eller mindre förstör bilderna med oförenliga ingrepp även långt in i processen, så tog jag i det här fallet ett steg tillbaka. Accepterade faktum – jag hade strandat, med två varianter av bilden: en huvudversion med mer nedtonad, mörkare och mer konsekvent realistisk ljussättning, och en ljusare, mer upplyst och färggrann variant.
Sung-ryttare ljus färgbehandling
En lustig men ytterst vanlig liten knorr apropå bilden: folk som sett den tuschade teckningen har gett uttryck för att det ”förstås” föreställer en… man. Men jag hade, för min ryttares figur under rustningen och hjälmen, utgått från en… kvinna. Vilket numera alltid är default för mig, men speciellt passande i det här fallet. Hon har förstås vad som är en funktionell, historiskt någorlunda korrekt rustning och beväpning, och hjälm på sig. Jag undvek också att sätta en massa smink och andra hyperkvinnliga attribut på henne – och då blev hon manligt kodad för alla.
Mission accomplished skulle Hua Mulan ha viskat. Jag hoppas få se henne snart. Hennes är den film, tillsammans med ”Wonderwoman 1984” som jag sett mest fram åt. Jag är nog än mer en beundrare av hennes legend nu, då den hjälpt mig att återvända till de hemska tomma pappersarken, och återta lusten att skapa något, hur futtigt det än kan verka.
Indomitus.blog 