En mytologisk orm och alias kommer till liv i Stockholm med 8 pennor som man absolut inte valt själv

I avsikt att bryta ny mark och göra något helt nytt deltog jag under hösten 2024 i en teckningstävling. Tävlingen ”Talents 2024” bestod i att man skickades ett litet set på 6 okända pennor med vilka man skulle skapa något och sedan skicka in. Mitt bidrag, ”Höstfärger”, inspirerades såväl av paletten hos de tillsända pennorna och önskan att ta vara på tillfället för att måla något som jag länge grunnat på, både ifråga om motiv och stil. På många sätt blev det en omdanande upplevelse, så pass att det gav upphov till en hel serie av (6) bilder på samma tema och med samma premiss: 6 pennor för att i ett porträtt avbilda årstiderna, också med en regional variation (se bildserien ”Den Enda för Alla Årstider”).

Det var en händelse som såg ut som en tanke att tävlingen som i en mening satte igång allt det där efter ett års uppehåll nu återkom i form av ”Talent 2026”: jag tvekade inte utan anmälde mig på en gång. Formatet var liknande som förra gången, men utbyggd till 8 pennor av disparat och för mottagarna okänd typ (och färg), och man försågs nu också med papperet, en bit ritkartong på vilket man skulle rita sitt original och sedan skicka in.

Spänningen steg, dagen kom att hämta sitt paket och sedan…sprack den ballongen rätt tvärt. Pennorna kändes som om de valts av en manisk slumpgenerator: en Akrylmarker (blå); en guldpenna med glitter; lila och gröna bläckpennor; en gul vaxpenna; en suddbar ”korsordspenna”…jösses. Hur tusan skulle man göra något med det där? (jo jag fattar att det är själva utmaningen men ändå…)

Som vanligt spenderades därefter en del tid i ett tillstånd av grubblande tandagnisslan. Landningen kom ännu en gång i att helt enkelt strunta i premissen så långt det gick och rita något jag ändå ville göra, och som också förhoppningsvis gick att utveckla efteråt. Som saken slumpar sig hade det påtalats för mig att jag borde rita en bild för mitt alias Thefeatheredsnake eller Den befjädrade ormen, kanske i akt och mening att göra den till en slags logga för vissa av mina aktiviteter nätsides. Den Befjädrade Ormen är förstås inspirerad av centralamerikansk mytologi, intresse för vilken tändes hos mig av min skapare, min mor.

Kukulkan hos Mayas eller Quetzalcoatl hos Aztekerna var en av de främsta gudarna, herre över visdom, lärdom och intelligens, över konster och hantverk, prästerskap och lag. Myter inbegriper honom med skapelsen av världen och mänskligheten, men också med offer, då han låter bränna sig på bål och förvisar sig själv från människornas värld.

Med deadline närmande sig i mars bestämde jag mig för att låta tvivlen fara och göra det som kom till mig.

En fördel med den befjädrade ormen som motiv var att jag redan tidigare grunnat på dennes design. Delvis påverkad av en kobras nacksköld tänkte jag mig honom som en slags befjädrad drakorm med en halskrage av färggranna plymer som växte ut till en stor man av fjädrar som sköt ut bakom huvudet.

Problemet skulle således helt och hållet ligga i hur man kunde använda de pennor man hade att hålla sig till för att åstadkomma en passande bild. En serie färgtest för att pröva hur pennorna såg ut på papper och i vilken utsträckning de kunde blandas, uttunnas och läggas i lager kulminerade i en idéfärgskiss där Den Befjädrade ringlar sig runt Stadshuset, för att ge det hela lite lokal anknytning.

Med alla förberedelser klara skred man så till verket. Först ritade jag upp konturerna till bilden med den suddbara bläckpennan. Sedan lades maximalt uttunnade (med vatten) lager av pennornas lila, grönt, blått och gult över bilden, extremt försiktigt eftersom det suddbara bläcket också visat sig vara tämligen vattenlösligt.

En ändring till varmare solnedgångsfärger för himlen gav bättre kontrast men också mer jobb. Det mest krävande var att inte rusa, att metodiskt lägga bläckfärgerna och omedelbart tunna ut dem med vatten på några sekunder, speciellt när de blandades. Med mindre än en dags marginal blev den färdiga bilden som skulle sändas in som till höger.

Jag ondgjorde mig lite över att inte haft möjlighet att fota bilden ordentligt med bra ljus – och själva dagen D var där varefter originalet skulle lämnas in för att inte kanske inte ses av igen. Så jag sprang iväg till biblioteket för att scanna in den snabbt, och sände iväg bilden.Väl hemma betraktade jag den digitala filen. Som vanligt hade inläsningen inte varit snäll mot färgerna, speciellt de mer uttunnade, och en del nyanser hade strukit med under processen. Nå, det var ju inget att göra något åt, och originalet var ju ändå sänt så bestämde mig för att likt andra tillfällen göra lite postproduktion på bilden för att återställa färgen, men också behandla bort några av dess värsta skavanker som tidspressen orsakat.

Och så vart det hela efter lite lätt utsmetning, dammborttagning och stärkande av kontraster och högdagrar. Knappast något mästerverk, men lite kul ändå som förlaga framåt för designarbetet för Den Befjädrade Ormen i mer grafisk riktning. Jag vet fortfarande inte ens om bidraget blir godkänt, men hörde att de som får komma med ska ställas ut i tunnelbanan, vilket kan vara lite kul.