”Tredje gången gillt” säger man. Jag vet inte det, men vid tredje försöket att använda alkoholmarkers för att faktiskt rita & färglägga en hel bild börjar en viss, skakig men ändå, vana att infinna sig. Efter de tidigare försöken i Förstagånger: Alcohol Color Markers och More Markers – Spider-man Exercise drogs nu allt samman för att tillämpa det man övat upp de två tidigare gångerna.

Jag valde att utgå från en redan föreliggande bild, en av många teckningar jag gjorde åt elever (se ”Elevbilder från Coronans tid”), föreställande de lätt skräckinjagande animatroniska maskotarna i dataspelen ”Five Nights at Freddy’s”.

Den där var redan då en övning (för tuschpenselpenna) och dessutom menad att färgläggas av mottagarna, så det kändes riktigt att föra den till en slags slutpunkt. Jag hade redan tidigare fört över bilden med hjälp av ljusbordet, och med konturerna ytterst svagt på plats var det bara att sätta igång.

För färgläggningen drogs nu paletten av alla de tillgängliga pennorna samman, tillsammans med färgproverna som gjorts på tjockt papper liknande den jag valt (250g +) under de två tidigare övningarnas gång.

Jag började med bilden med att lägga ut de omgivande konturerna och bakgrunden mellan figurerna. Förhoppningen, och den skulle visa sig riktig, var att det skulle vara lättare att appliceras figurernas färg mot en tydlig bakgrund.

Den gröna tonen skulle också skifta, och grunden för att blanda färgerna applicerades. Därefter lades figurernas mörkaste partier och kantlinjer in med tuschpenna och svart marker.

Sedan började färgläggningen. Jag började med den figur som krävde med minst färg och jobbade mig sedan uppåt. På så vis övade man upp sig under bildens gång, och kunde prova nyanser, skuggning och annat.

Sist var den centralt placerade björnen, som också använde mest färg, både ifråga om yta och mängden färger. Ett litet handikapp med min syn, som inte är bra, gjorde detaljarbetet till lite mer av en huvudvärk än jag velat.

Och så vart det. Det var ett nytt rekord för mängden pennor som användes i och med att runt 28 olika färger kom till bruk. Kvalitén och den reducerade upplösningen på inscanningen ovan förgrovar och fångar inte riktigt den fysiska bildens alla nyanser, som jag faktiskt är försiktigt nöjd med. Brister framgick också – speciellt målning med pennorna på stora ytor som bakgrunden är mycket primitiv, och där har man svårt att skapa mjuka nyanser och övergångar. Det behöver övas mer på. Men det var en på det hela taget kul övning, och resultatet tillfredställande, trots allt. Den är bättre än sina två föregångare och utvecklingen visar att man redan kan kommer att kunna skapa vissa nyanser och skiftningar, att en viss begränsad precision ändå är möjlig.
I nästa led kommer jag nog försöka mig på en mer angelägen bild, som ska inkorporera vissa av de element som man behöver öva men med ett för ändamålet helt originellt motiv och tillhörande skiss och förberedelsearbete. Något från mina berättelser tänker jag mig.