Livets Soundtrack – musik till Baba Yaga & häxor av Mussorgsky


Efter det delvis musikaliska debaclet med justitiemordet på Pussy Riot i Ryssland, som händelsevis sammanföll med förfärdigandet av en teckning på den ryska superhäxan baba Yaga (som man önskar borde besöka Putin och patriark Kyrill, två gubbjävlar som förtjänar att stekas på spett av denna människoätande hagga) drabbades jag av behovet att lyfta fram mer positiva saker med kopplingen Moder Ryssland-musik.

Det kom till mig som en märklig konflux av teman som antyddes i föregående inlägg med ryska teman (Dels om häxan Baba Yagas teckning och apropå den genomruttna ryska rättvisan och kyrkan som uppdagades av Pussy Riots oförvägna aktivister).

Häxor + Ryssland + Musik?

Vänta, det där har en behaglig doft av…Mussorgsky.

En av mina tidigaste favoritkompositörer var den ryske romantikern Modest Mussorgsky, som gav upphov till sådana härliga stycken som ”Natten på blåkulla” som bl.a. förekommer i filmen ”Fantasia” och tände mitt barnasinne.

I  sitt stora samlingsverk ”Tavlor på en utställning” infogade Mussorgsky en bit som handlar just om Baba Yaga och hennes Hus på Hönsfötter. ”Tavlor på en Utställning” orkestrerades från Mussorgskys noter för piano av ingen mindre än Maurice Ravel. Det är en av mina favoritstycken sedan mer än 25 år, och låg i skivspelaren på repeat när jag läste bland annat ”Sagan om ringen”, för vilket den passar utmärkt, liksom för att skissa och rita på ryska motiv och sagor…

Hör nedan, ”The Hut on Hens Legs (Baba Yaga)” som låg i skvalpade i mitt bakhuvud som det dova och hotande omkvädet till häxan över alla häxor.

Mussorgskys romantiscism blandade häftiga infall och lätt dissonanta partier och fungerar utmärkt dels för att, som i modern filmmusik, bibringa en känsla, men håller en också i spänning och tvingar en att lystra till. Det är fantasieggande.

Hela ”tavlor på en utställning” kan höras nedan – den är ett fantastiskt plockepinn av teman, företrädesvis inspirerade av rysk historia och mytologi, med häxor, gnomer och segerrika tsarer i det gyllene Kiev…

”Natten på Blåkulla” (egentligen ”Natt på det Kala Berget”) är en annan av Mussorgskys utmärkta verk, och berör i högsta grad häxtemat. Se den något stympade och modifierade varianten som det sattes härliga bilder till i Disneys ”Fantasia”, med demoner som spexar under själve hin håles överinseende i en lustiger dans…

Olustigt nog mynnar i Disneys inledande festliga tappning av über-häxnatten ut i en kristen propaganda med en rätt trött visualisering av Schuberts i övrigt vackra Ave Maria – jag vet minst en hedning som det där måste orsaka hårresning på, och jag tror att jag håller med…

Mussorgsky rycktes bort för tidigt, men han gjorde mycket annat hörvärt som ”Khovanshina” med ”De Persiska Slavarnas Dans” och ”Boris Gudunov” med flera. Nastrovje till honom. Han skulle för övrigt troligtvis ha lett i njugg åt Pussy Riots tilltag mot en maktfullkomlig tsar Putin – som den kanske mest geniale och excentriske av de stora ryska kompositörerna var han ansedd som en tsarfientlig ”extremist” (han var t.ex. för avskaffandet av de ryska böndernas livegenskap), och hans stora opera ”Boris Gudonov” förbjöds i Tsarryssland.

Om thefeatheredsnake

Educator hooked on history, art & writing

Publicerat på 21 augusti, 2012, i Egna Bilder /My Own Pictures, Fantasy, Film /Movies, Häxor och Trollkarlar, Musik /Music, Religion, Gudar & Mytologi /Gods and Mythos, Sagor /Tales, Skisser/Sketches, Teckningar /Drawings, Till Häst och märkt , , , , , , . Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. Mycket stort tack för detta inlägg… Jag har letat överallt på Youtube över en Sovjetisk animerad film jag sett där – den är gjord det sista året Sovjetunionen existerade, vet jag, och använder exakt samma musik som Walt Disneys Fantasia, alltså Mussorgskys ”en natt på blåkulla” men är mycket bättre och mer poetiskt gjord. Det är omöjligt att beskriva hur den är tecknad, men den är tecknad i omväxlande ljusa och mörka pastellfärger, liknande 1920-talets Disney version av Saint-Sains ”Dance Macabre” samt en del av den teknik som användes i 1940-tals skapelsen, alltså en roterande trumma med genomskinlig plastfilm, på vilket man tecknade glidande andegestalter…

    Saken är bara den att ryssarna gjorde det bättre ändå, och helt utan den kristna missuppfattningen av Chernobog som djävulen eller Satan (en rolig detalj i disneys film, är när han förvandlar tre dansande kvinnliga eldslågor till en gris och två anda djur, just därför att han inser att han skapat dem f-ö-r vackra…) – deras film handlar om en liten vitklädd flicka, som vill bli häxa och följer med en skara äldre och ganska runda och feta äldre häxor på deras blåkullafärd, men tappar bort sin molnhäst, och återvänder till jorden, där en gammal man som samlar örter och hans sonson återfinner henne i gröngräset en Kupalo-eller Midsommardagsmorgon… Mycvket vackert, bara ryska och inga kristna referenser… Fantasia, som gjordes under kriget om jag inte minns fel, är fylld med mörkare tongångar om kampen mellan ljus och mörker, samt – lustigt nog – självlysande svampar här och var.. vet många hedningar som gillar den – disneys musikfilm var också hejdlöst populär under 60-talet..

    Gilla

    • Intressant, verkligen. Den där sovjetiska filmen låter ju som mumsfilibabba. Men …titel?.
      Jo Fantasia var ett tag mycket populär i mer, psykedeliska kretsar, men gick sedan i boxen ett låångt tag. Den fick sin revival mot slutet av 80-talet, då den åter gick upp på bio. Jag fastnade för Fantasia redan som mycket liten parvel, och då var det just ”night on a Bare Mountain” som fascinerade. Det tog några år, till tonåren, för de dansande elefanterna och krokodilerna att komma ikapp.

      Gilla

KOMMENTARER TILL INLÄGGET