En liten fredagsbild från Projekt Storyboards – Corinnas ”First Kill”


Det började som kladdar för en actionscen som är svår att överblicka, men fortsatte till en tämligen komplett tuschmålad storyboardskiss: Corinna, den sköna krigarens, dödar för första gången.

Tilltaget att rita små ritningar eller storyboards för scener i den fantasybok jag skriver producerar hela tiden nya alster, och här kan man se hur arbetet på en sådan tar in mer och mer aspekter och så småningom förändrar och fördjupar scener.

Grundscenen är som följer – under ett banditöverfall  i medeltidens motsvarighet till norra Albanien anfalls den  kvinnliga protagonisten Corinna av en rövare. Från början hade jag tänkt mig scenen som att snubben anföll henne bakifrån, de brottades och hennes svärd eller hans föll till marken, han brottar ner henne, drar en kniv men hon får tag i svärdet och när han böjer sig ner för att hugga satte hon svärdet i magen på honom. Typ. Inte speciellt intressant dock.

Klotteruppslag för Corinnas ”first kill”

Men under lite spontant telefonklottrande så började figurerna komma närmare varandra. Ur kladdarna blev det tydligt att vad som först framstått som en knuff i sjävla verket var en slags brottning , att snubbens hela tyngd låg på Corinna. Elementet av övergrepp, av att bli fastnaglad stod fram klarare, rövaren greppade och slet i Corinna. Och i en sådan position, så höjde han sig mycket kort, för att dra sin kniv, varvid Corinna bara har bråkdelen av ett ögonblick att sätta svärdet var som helst, var hennes arm kommer åt…

Det är lustigt, men de flesta uppfattar nog att man kör ett svärd genom halsen som mycket mer brutalt och rått än att genborra en mans buk. I förmodern tid skulle sistnämnda varit en mycket mer plågsam, smärtsam och utdragen död. Men det är något med blodet och luftstrupen som berör oss illa.

Även ur de mycket slafsiga kladdarna framstod också något annat – rövarens förvåning och smärta, den chock som borde lysa ur ögonen på honom när han plötsligt finner sig dräpt av sitt föregivet svaga och övermannade offer. En slags smärtfylld vantro som fryser fast i dödsögonblicket.

Vid det laget hade den mentala bilden klarnat så pass att jag försökte mig på en tuschteckning med pensel.

Oook. Men det var inte illa, med tanke på min oexisterande tuschteknik.

När den var färdig fortsatte jag dock rita lite grässtrån vid sidan av, och sedan ett buskage… snart hade en hel jävla skog växt fram bakom kombattanterna, direkt ritad med tuschpensel och marker. Det var lite otippat. Men som illustration till hur en scen kan bli djupare och fylligare än vad som först var tänkt var det inte så dumt. En slags facit på konsten att visualisera, som aldrig nog kan övas och skärpas.

För som kringgrund till vad som faktiskt är första gången som Corinna dödar någon så förhöjdes den traumatiska verkan, hela händelsen framstod plötsligt som mycket mer brutal, osnygg och potentiellt ångestframkallande än bara ett enkelt ”tjoff” genom magen. Den är en bätte startpunkt för frågor om självförsvar, om vad som är berättigat våld, som löper som en röd tråd genom berättelsen.

Det var ett fall framåt, som aldrig hade blivit av om man inte försökt destillera visionen på papper. Det var värt det också för att ”Corinna, First Kill” i en mening fångar ett avgörande ögonblick, när den unga och i grunden icke-våldsamma Corinna börjar en slags nedstigning i den brutala värld som hon senare kommer att tvingas att röra sig i.

****************************

Mer bilder och Storyboards med den anslående Corinna, inklusive kläddesign åt henne (hon är en tacksam modell för det) finns i tråden

https://paulusindomitus.wordpress.com/category/egna-bilder-my-own-pictures/egna-figurer/corinna/

Se mer av de storyboards som hör skapats för en fantasyberättele i tråden

https://paulusindomitus.wordpress.com/category/egna-bilder-my-own-pictures/storyboards/

Om thefeatheredsnake

Educator hooked on history, art & writing

Publicerat på 29 juni, 2012, i A'ratauma, ansiktsuttryck /facial expressions, Beväpnade & Rustade Kvinnor /Women in Arms & Armor, Corinna, Egna Bilder /My Own Pictures, Medeltid Europa /Medieval Europe, Skador & Sjukdomar /Injuries & Disease, Skisser/Sketches, Storyboards: Parricida, Teckningar /Drawings och märkt , , , , , , , . Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.

  1. Stämmer… utanför fälten i Gammalsvenskby / Zmijevka såg man fastkörda Lador, upp till hjulaxlarna i stelnad och hård lera. Vi frågade ortsborna – ”Men ska ni inte bogsera bort de där!” Svaret blev: ”Nej varför det – vi väntar bara till nästa vinter och nästa lerperiod, så kör vi undan dem då istället – de kan väl stå som de gör sålänge” (med ryska bilar är detta inget problem)

    Ännu roligare är de ”flash floods” som inträffar när det regnar på steppen, eller på de ”jar” /bäckraviner eller mudflats som finns här och var. Efter en sådan, är landskapet på några kvadratkilometers yta täckt av 30 – 50 cm vatten, och är man inte uppe på sidorna av bäckravinen, kan man bli bortspolad inom 5 minuter… Minns också att våra expeditionsjeepar (som skulle hämta upp os efter rodd/segling 18 dagar i sträck, och hämta ny besättning) sjönk i leran 40 cm ned på ungefär 10 minuter, även när de var parkerade. Vi pallade upp med långa plank, åror och durkar under bilarna, för att få dem att ”flyta” ovanpå lerhavet, och detta fick dem i alla fall att stå still, utan att sjunka..

    Gilla

    • (den där kommentaren verkar ha hamnat på fel inlägg? Hm? hur fixar man det? För jag antar att det hela kommer av frågan om Rasputitsa i inleägget om EM del 3)
      Haha – rysk kvalité i ett nötskal – ett obekvämt uselt ök, men håller, det gör de, och om det kniper kan man laga dem med en gummisnodd… Men jo vårfloden i både Ukraina och delar av Vitlyssland verkar helt sanslös…har ju själv bara läst om det där, men rapporteringen och berättelserna från resande är rätt samstämmiga – liksom att inga av de där länderna gjort särdeles mycket för att komma till rätta med det.

      Gilla

      • oj – kommentaren blev fel, som sagt – men ukraina är sådär – man kan resa en halv dag för att komma fram till horisonten, som utgörs av en låg rad kullar – nästa horisont och en ny rad låga kullar väntar, och alla byar heter något på -evka och ser precis likadana ut..

        Gilla

KOMMENTARER TILL INLÄGGET