Dumskallarnas konspiration att Bestycka Gotland?


En kul reklamkampanj med ett litet oväntat anslag

När jag förra veckan ögnade igenom Fria Tidningen höll jag först på att… inte sätta kaffet i vrångstrupen kanske, men undra om inte det var dags för ett besök hos optikern…

BESTYCKA GOTLAND! Vrålade annonsen ut, med en uppmaning till folkpartiet att göra allvar av sina löften och föresatser och ordna så att ”Varje vapenför person på Gotland ska militärtränas” och se till att Gotland förses med NATO-kärnvapenstridsspetsar för att avskräcka (?) ryska missiler…

Eeeeh?

Det är kul. Speciellt de konsekvent genomförda detaljerna som hänvisningen till en tänkt kampanjsida (http://bestyckagotland.se/) och bruket av en logga med Gotland i ett prickskyttekors… Det smälter väl in med de smått schizofrena budskapen som trummas ut i bildtexterna…

Det här är ett exempel på en ”antireklam” eller skämtkampanj som man vid närmare påseende skall inse är så pass bisarr eller knasig att det leder tankarna åt önskat håll, det håll som är reklammakarens egentliga syfte. I det här fallet är det Alliansfritt Sverige, en grupp som verkar företrädesvis på nätet med udden riktad mot den borgerliga regeringens fyra partier, dessas utspel och politik, som står bakom annonsen. Syftet verkar vara att dra löje över framför allt folkpartiet, det enda regeringsparti som öppet verkar för NATO-medlemskap och som troligtvis framstår som mest ”hökaktigt” för Alliansfritt Sverige (se föreningens egna motivation av kampanjen på http://www.alliansfrittsverige.nu/2012/02/var-kampanj-bestycka-gotland.html).

Det här greppet är förstås inte unikt på något sätt. Att genom parodiska och/eller ”kamouflerade” kampanjer håna eller avslöja en tänkt motståndare är ett hävdvunnet grepp, även om det mest brukats i marginalen, antagligen på grund av risken för missförstånd (och troligen för att etablerade politiska partier inte direkt graviterar mot humor…). Genren fick en skjuts framåt anda av filmen ”the Yes Men”, (som efter sin stora framgång också fick en uppföljare ”The Yes Men fix the World”) där de två aktivisterna lurar media och näringslivsrepresentanter genom att utge sig för att vara just representanter för olika företag och organisationer och antingen säga sanningen eller komma med absurda förslag som möts av misstänkt litet ifrågasättande…

(Se vidare om The Yes Men i http://theyesmen.org/)

Med internets och användarinnehållets genombrott har greppet dock fått ökad spridning. Den moderate kandidaten Anton Abele blev t.ex föremål för mängder av parodier på sina valfilmer och uttalanden inför valet 2010, något som bara förstärktes av hans märkliga och aningslösa tilltag att försöka stoppa parodifilmerna – det senare blev i sin tur ämne för löje, som t.ex i en s.k. ”Hitler-parodi”.

Jag måste säga att de där kampanjerna har en lätt bismak av det ironiska 90-talet – det finns en slags distans i dem, en känsla av att även den som parodierar inte riktigt tar saken på allvar. Av att den är mer intresserad av att verka fräck och smart än verkligen påverka frågan. Men det oaktat så är de som mest verksamma de som riktas mot just fullständigt humorbefriade motparter – då framstår just behovet av löje som desto mer trängande.

FP verkar ana det där – de håller i alla fall god min i elakt (?) spel, och tar saker med en klackspark enligt http://www.resume.se/nyheter/reklam/2012/02/03/folkpartiet-valkomnar-bestycka-gotland-kampanj/. Och det kan man delvis förstå, eftersom bara det faktum att försvarspolitik tas upp antagligen är ett plus för Fp, som ju valt att hålla en distinkt profil i de frågorna. De agerar antagligen enligt devisen ”all reklam är bra reklam”: Björklund et ales kan säkert bagatellisera bort de mer bisarra uttalandena, men sedan har de beretts en arena för att prata om något som de ju gärna vill orera om. Så OK – Alliansfritt Sverige kan kanske få Folkpartiet på kroken genom kampanjen, eller åtminstone få folk att skratta lite åt de haschrusiga kommentarerna.

Men sedan då?

——————————————-

Kampanjen och dess turer sedan avtäckande följs bäst i Resumé: http://www.resume.se/nyheter/reklam/2012/02/02/bestycka-gotland/ och http://www.resume.se/nyheter/reklam/2012/02/03/folkpartiet-valkomnar-bestycka-gotland-kampanj/

Länk till Fria Tidningen, där affischen kan ses som helsidesannons i pappersupplagan: http://www.fria.nu/

Andra pressröster och bloggar om kampanjen:

Om de märkliga utspel från Björklund och folkpartiet som gett bränsle åt kampanjen, se bl.a.

Om thefeatheredsnake

Educator hooked on history, art & writing

Publicerat på 18 februari, 2012, i Krig /War, Media & Rapportering /Media and Coverage, Om Dumskallarnas Konspiration, Politiska Symboler /Political Symbols, Sverige /Sweden och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.

  1. Visst, den där kampanjen (och liknande) är väl lite väl osakliga, men döljer mer än ett korn av sanning, tycker jag. Det finns inget mandat, politiskt sett, för att Sverige skulle gå med i NATO och den regering vi har nu lär heller aldrig föreslå det. Orsaken är enkel, och det är att vi skulle få öka försvarsutgifterna med minst 50 % i ett tiotal år, och det har Regeringen Reinfeldt inte råd med, efter hur de redan behandlat Sveriges ekonomi gentemot EU (och Grekland). Verkligheten är också den att NATO mycket väl kunde kräva att få många baser på svenskt territorium, inte bara på Gotland, inklusive krav på att få utnyttja åtminstone någon av dem för att basera kortdistans eller medeldistans kärnvapenrobotar. Jämför med hur NATO/US just nu agerar emot Iran, som nära nog är ”inringat” av NATO-baser i Turkiet, Irak, Afghanistan, samt en hangarfartygsgrupp i Persiska viken, där läget är spänt och situationen trappats upp under de senaste veckorna.

    Nu är väl ett krig mellan USA och Iran förhoppningsvis inte omedelbart förestående – vi får verkligen hoppas på fred – men lite lätt ironiska, opassande kommentarerna är i ett sammanhang som detta lätta att förstå. Talade med en helt nyfunnen vän i form av en taxichaufför från Iran – fd Fänrik – som lämnade sitt hemland under den ”islamska revolutionen” och som numera bor här – situationen för Iranier mfl i Sverige är verkligen inte rolig, och det är klart att de är oroade, mera så än jag. Slutligen har vi också situationen i Syrien, som inte är rolig den heller, utan mycket illavarslande. Omvärlden skickar inte in hjälp, men situationen inne i Syrien liknar fullt inbördeskrig.

    Realpolitiskt sett står Sverige nu på ruinens brant. Försvarspolitiken är inte trovärdig, inte heller vår utrikespolitik gentemot omvärlden. Arméns nya personalförsörjningssystem har havererat alldeles, och det torde vara klart för alla inblandade, att 9000 man inte kan försvara ens Gotland, än mindre hela Sveriges yta. Regeringen Reinfeldt skänkte bort delar av svenskt sjöterritorium till den tysk-ryska gasledningen, vilket få har observerat. Ställer ryssland en gång territoriella krav på Gotland (inte otänkbart!) för att ”säkra” denna handelslänk, kan Sverige inte göra någonting, och det är väl också vad ”skämtnissarna” kommenterar, liksom misslyckandet med att basera fordon för två pansarbataljoner på ön, vilket f-a-k-t-i-s-k-t och i verkligheten varit på gång denna höst, även om allmänheten inte vet om det..

    Ack ja, du sköna nya 2012 – vad ska vi göra Paulus, vad ska vi göra – skratta åt eländet och våra politikers inkompetens medan vi ens k-a-n skratta, kanhända…

    Gilla

    • Tja världen är full av hot. Det är farligt att leva. Men för oss här i Sverige har vi ett litet speciellt sorts dilemmma. Frånvaron av heta konflikter för den svenska staten och armén har lett till att mycket få kan bedöma försvar och säkerhet på ett vettigt sätt. Antingen är man hysterisk, eller en flummig flower-powertyp. Antingen obotligt naiv, eller en kall realcyniker som tror att allt är hot och möjligt våld. Och samtidigt hakar försvarspolitik i alla andra politik områden och omstöper hela samhället – som exemplet att när försvarsutgifterna var högre i Svedala var det främst för att man använde försvaret som en slags näringspolitisk åtgärd både visavi provinserna och svenskt näringsliv. För den långtgående och genomgripande effekt och inlåsning av resurser som det innebar fick man ett renodlat lokalt invasionsförsvar, och gick inte att använda till just mycket annat.
      Försvar kostar. Det finns inget dyrare under jorden än militära utgifter. För att vara legitimt i ett demokratiskt samhälle med många andra trängande behov måste försvaret därför ha ett klart uttalat mål, med ett tydligt fokus och utgifter därefter. På sätt och vis har det svenska försvaret det nu. Det är bara det att ingen vill omtala vilka de målen för försvaret är. Att försvara Sveriges territorium är inte en av de målen, vad än officerare med barsk min säger. Att utvärdera försvaret enligt de kriterierna är således ett jättelikt slag i luften. Man kan förstås tycka att det BORDE vara målsättningen. Men då bör man helst ha en idé om hur man betalar. Och vara beredd att ”återställa” vissa skatter, som omkvädet lyder. Samt att acceptera den militarisering av hela samhället som är den oundvikliga följden. Det finns det inte demokratiskt mandat för. I själva verket är det bara under krigstid som man kan trumma ihop stöd för sådant. Exemplet USA visar det väl.
      Så jag tror knappast det finns något bättre val än Alliansen när det gäller försvarspolitiken… för det är väl ingen som tror att V, Mp eller S skulle satsa mer på den?

      Gilla

  2. Helt Riktigt, Paulus !
    Regeringen Reinfeldts företrädare, eller självaste Bildt-regimen, avskaffade målet om att försvara det egna landets territorium redan år 1990 – men – här hittar vi också ett problem – ett land som vägrar att försvarar sig själv, har folkrättsligt ingen legitimitet. Kan man inte försvara sig självt, och sitt territorium, antingen på egen bekostnad, eller via medlemskap i en allians, åt väster eller öster till (Geopolitiskt sett antar jag faktiskt att en allians i riktning österut vore det bästa, men det förutsätter ett demokratiskt och politiskt stabilt Ryssland = något annat, som inte finns… 🙂
    Regeringen Reinfeldts allra uslaste, svartaste och sämsta handling var att avskaffa de sista resterna av det svenska värnpliktssystemet. Dyrt eller inte, så hade det varit mycket mycket billigare att kalla in och utbilda låt oss säga 10 % – 20 % av varje årskull, än att fördyra alltsammans och slösa skattebetalarnas pengar på ett yrkesförsvar. Erfarenheten har visat, att vi med utmärkt resultat kunde bidra i exempelvis Libyen, Afghanistan, Bosnien och Balkankriget med just soldater, rekryterade ur det gamla Värnplikts- och Invasionsförsvaret, och att bibehålla det hade paradoxalt nog kostat MINDRE pengar än det system vi nu har under uppbyggnad, men som inte fungerar i alla fall.
    USA som exempel visar också något annat. Om man väl avskaffar ett värnpliktssystem, behövs det ett världskrig eller en nationell katastrof för att få igång det igen. Ingen Regering och inget parti vågar just nu, som du klart konstaterar, återställa vårt eget land till vad det har varit i det avseendet, och jag tror dessvärre – utan att vara alarmist – att kommande generationer kan få betala ett mycket högt pris för det. Vi borde aldrig ha tagit den risken, helt klart, eller inteckna vår egen framtid och nationella överlevnad på det viset – och dessutom – världen behöver fortfarande m-e-r fredsbevarande styrkor, och inte m-i-n-d-r-e. Även för omgivande länder, eller länder i Europas randzon, som till exempel Mellersta Östern, har vi ett visst moraliskt ansvar. Vår skyldighet är numera också, att producera tillräckligt många tillräckligt bra internationella insatsförband tillräckligt billigt, skulle jag vilja säga, utan att ”tala för mycket i egen sak”
    🙂

    Gilla

KOMMENTARER TILL INLÄGGET